UTRIKES En iransk facklig företrädare varnar för att landets arbetare nu pressas till en nivå där kampen inte längre handlar om förbättringar, utan om ren överlevnad. Majid Rahmati, styrelsemedlem i Teherans samordningsråd för islamiska arbetarråd, pekar på skenande matpriser som gör basvaror alltmer oåtkomliga för arbetarfamiljer.
Enligt Rahmati har priset på kyckling stigit till omkring 470 000 toman per kilo. Även billigare alternativ som bönor och linser har blivit så dyra att de inte längre fungerar som ersättning för arbetare som redan tvingats ta bort kött från matbordet. Ett äggtråg uppges kosta omkring 500 000 toman. Samtidigt har den minsta hushållskorg som krävs för att klara vardagen enligt Rahmati stigit från tidigare 45 miljoner till omkring 70 miljoner toman, medan gifta arbetare får cirka 24 miljoner toman i månaden.
Detta är kapitalismens och krisens konkreta uttryck i arbetarklassens vardag. Inflation är inte bara en siffra i ekonomiska rapporter. För arbetare betyder den att lönen förlorar sitt innehåll, att maten försvinner från bordet och att varje månad blir en kamp mellan hyra, bröd, medicin och barnens behov.
Den iranska arbetarklassen drabbas från flera håll samtidigt. Interna klassförhållanden, ekonomisk vanskötsel, kapitalets profitjakt och imperialistiskt tryck genom sanktioner och blockader slår samman i arbetarnas vardag. De härskande skikten, både inom landet och i det imperialistiska systemet, talar om geopolitik, säkerhet och marknader. Men för arbetarklassen översätts detta till tommare kylskåp och en allt hårdare kamp för att överleva.
Rahmatis uttalande visar också hur snabbt lönen kan förvandlas till en illusion när priserna skenar. En arbetare kan formellt ha en inkomst, men om inkomsten inte längre räcker till mat, boende och grundläggande behov är det i praktiken en lön som inte täcker reproduktionen av arbetskraften. Då tvingas arbetarfamiljer bära krisens fulla tyngd.
Detta är inte en naturlag. Det är ett resultat av ett klassamhälle där arbetarnas behov alltid underordnas kapitalets, statens och de härskande skiktens prioriteringar. När arbetare tvingas ”kämpa för att hålla sig vid liv” avslöjas hela systemets verkliga karaktär.
Arbetarklassens svar kan inte vara tyst anpassning till hunger och försämringar. Den måste vara organisering, solidaritet och kamp för löner, priser och samhällsresurser som utgår från arbetarnas behov – inte från kapitalets och maktens intressen.
