UTRIKES FACKLIGT Mexikanska lärare organiserade i CNTE har inlett en obestämd strejk med krav på högre löner och återgång till en offentlig pensionsordning. Protesterna har spridits i flera delstater och tusentals lärare har samlats i Mexico City, där de försökt ta sig till Zócalo, huvudstadens centrala torg.
Konflikten har blivit särskilt laddad eftersom Mexiko står inför fotbolls-VM 2026. Myndigheterna har försökt skydda zoner kopplade till VM-firandet med avspärrningar, betongblock och polisnärvaro. När lärare försökt ta sig fram har sammanstötningar uppstått och polis har använt tårgas. Flera demonstranter har skadats.
Lärarnas krav riktas framför allt mot pensionsreformen från 2007, som förde pensionerna bort från en offentlig modell och in i ett mer privatiserat system. De kräver också kraftiga löneökningar och bättre villkor. Regeringens erbjudande om löneökningar har av lärarna avvisats som otillräckligt.
Det är avslöjande att konflikten skärps just inför ett globalt idrottsevenemang. VM framställs som fest, nationell stolthet och internationell gemenskap. Men bakom kulisserna står lärare, vårdarbetare, byggarbetare, servicearbetare och transportanställda som får samhället att fungera. När dessa arbetare kräver pensioner, löner och värdiga villkor betraktas de plötsligt som ett störningsmoment.
Här blir klassmotsättningen tydlig. För staten, kapitalet och FIFA är stadens centrala platser en scen för sponsorer, turism och internationell marknadsföring. För arbetarna är samma torg en plats för kamp, krav och kollektiv synlighet. När lärarna säger att torget tillhör folket och inte den internationella fotbollskapitalismen, pekar de på en verklig konflikt om vem samhällets offentliga rum ska tjäna.
Det blir ännu tydligare när man ser hur fotbolls-VM organiseras. Biljettpriserna till VM 2026 i USA, Mexiko och Kanada har redan väckt kraftig kritik. FIFA använder dynamisk prissättning, där priset kan höjas efter efterfrågan, och de dyraste biljetterna ligger långt bortom vad vanliga arbetarfamiljer kan betala. Ett spel som historiskt varit arbetarklassens, spelat på gator, gårdar och enkla planer, förvandlas under kapitalismen till en global profitmaskin.
Fotbollen säljs som folkfest, men organiseras som marknad. Biljetterna, tv-rättigheterna, sponsoravtalen, arenorna, tröjorna och till och med spelarnas kroppar och namn blir varor. Spelarnas matchtröjor fungerar som reklamskyltar, klubbarna som investeringsobjekt och supportrarna som kunder som ska pressas på pengar. Det som en gång bar arbetarklassens kollektiva glädje och gemenskap görs om till en produkt för kapitalets ackumulation.
Därför är lärarnas protester inför VM särskilt träffande. De stör inte en oskyldig folkfest. De avslöjar motsättningen mellan den glansiga fasaden och den sociala verkligheten. Medan kapitalet och FIFA förbereder ett globalt spektakel kräver lärarna löner, pensioner och värdiga villkor. Det är en påminnelse om att samhällets resurser inte ska underordnas sponsorer, arenakapital och internationella idrottsbyråkratier, utan arbetarklassens behov.
Reformer som försämrar pensioner presenteras ofta som nödvändiga och tekniska. Men för arbetarklassen betyder de fler år av osäkerhet, lägre trygghet och större beroende av marknadens svängningar. Att lärarna kräver tillbaka ett offentligt pensionssystem är därför inte ett nostalgiskt krav, utan ett försvar av grundläggande social trygghet.
Mexikos lärarstrejk visar att arbetarklassen inte ska låta sig tystas av stora evenemang, nationalistiska kampanjer eller tal om landets image. När löner, pensioner och arbetsvillkor angrips måste kampen föras där den syns. Det är inte lärarna som stör samhället. Det är ett system som prioriterar spektakel, sponsorer och kapitalintressen framför arbetarnas livsvillkor som avslöjar sin egen orimlighet.
