UTRIKES Världshälsoorganisationen uppskattar att osäker mat varje år orsakar omkring 866 miljoner sjukdomsfall och 1,5 miljoner dödsfall i världen. Enligt WHO orsakas de flesta sjukdomsfallen av bakterier, virus och parasiter, medan många dödsfall är kopplade till kemisk förorening, där tungmetaller och andra gifter tar sig in i vatten, jordbruk och livsmedelskedjor.
Barn under fem år är särskilt utsatta. De utgör en liten del av världens befolkning men bär en oproportionerligt stor del av sjukdomsbördan. När barn utsätts för farliga ämnen som bly och arsenik kan följderna bli livslånga: hjärnskador, försämrad utveckling och ökad sårbarhet. De hårdast drabbade regionerna är Afrika och Sydostasien, där fattigdom, bristande vattenrening, svag sjukvård och otillräcklig livsmedelskontroll gör riskerna större.
Detta framställs ofta som en teknisk fråga om hygien, kontrollsystem och konsumentinformation. Men i grunden är det en klassfråga. Den som har pengar kan oftare köpa säkrare mat, bättre vatten, snabbare vård och bättre skydd. Den fattige arbetaren, småbonden, migranten och barnet i ett land med svag infrastruktur tvingas leva närmare riskerna.
Osäker mat visar hur kapitalismens globala livsmedelskedjor fungerar. Produktion, transport och försäljning organiseras efter profit, exportmarknader och kostnadsjakt. När kontrollen brister, när vatten förorenas, när industriutsläpp når jordbruket eller när livsmedelsproduktion pressas till lägsta möjliga kostnad, är det inte kapitalet som först betalar priset. Det är arbetarklassen och de fattiga massorna.
WHO lyfter också de ekonomiska förlusterna i form av minskad produktivitet och sjukvårdskostnader. Men för arbetarklassen är förlusten inte bara ekonomisk. Det handlar om liv, hälsa och barns framtid. En arbetare som blir sjuk av maten förlorar inte bara arbetsdagar. Familjen förlorar trygghet, inkomster och i värsta fall en anhörig.
Det är därför frågan om säker mat inte kan reduceras till individuella råd om att tvätta händerna eller laga maten rätt. Sådant kan vara nödvändigt, men räcker inte. Det behövs rena vattensystem, fungerande offentlig kontroll, starka arbetsmiljöregler i livsmedelsindustrin, skydd mot industriella utsläpp och samhällsplanering som sätter människors hälsa före kapitalets kostnadsjakt.
Rätten till säker mat är en del av arbetarklassens rätt till liv och hälsa. Ett system som kan producera enorma mängder mat men ändå låter miljontals bli sjuka och över en miljon dö varje år avslöjar sin egen brutalitet. Problemet är inte brist på kunskap, utan en världsordning där människors grundläggande behov underordnas profit, fattigdom och ojämlik utveckling.
