UTRIKES FACKLIGT Fackligt organiserade arbetare inom Samsung Electronics konsumentverksamheter planerar en stor manifestation den 16 juli vid bolagets huvudkontor i Suwon. Bakgrunden är extrema skillnader i bonusar mellan olika delar av koncernen.
Facket organiserar omkring 28 000 arbetare inom bland annat tillverkning av smartphones, TV-apparater och hushållselektronik. Enligt rapporteringen kan anställda utanför chipverksamheten få bonusar på omkring sex miljoner won, medan vissa arbetare inom den lönsamma halvledardivisionen fått ersättningar som är många gånger större.
Det vore enkelt att beskriva konflikten som avund mellan olika grupper av arbetare.
Det vore också fel.
Problemet är ett lönesystem som kopplar arbetarnas inkomster till vilken division kapitalet placerat dem i och hur mycket vinst just den delen av koncernen redovisar. Arbetare ställs mot arbetare, trots att hela företagets produktion är kollektivt sammanlänkad.
Samsung är inte en samling isolerade öar. Smartphones behöver halvledare. Chipproduktionen behöver maskiner, logistik, forskning och administrativa funktioner. Varumärket, försäljningsorganisationen och koncernens globala ställning har byggts av generationer av arbetare i många olika verksamheter.
Ändå fragmenteras arbetarkollektivet genom bonussystem.
Den ena arbetaren får höra att hans division går dåligt och därför inte kan betala. Den andra får en större bonus och används som bevis för att systemet belönar prestation. Därmed riktas blickarna sidledes, mot arbetskamrater i andra verksamheter, i stället för uppåt mot ägandet och ledningen.
Kapitalet har alltid haft intresse av att dela upp arbetarklassen: fast anställda mot tillfälligt anställda, högutbildade mot lågutbildade, inhemska mot migrantarbetare och nu även arbetare i “vinnande” divisioner mot arbetare i “förlorande” divisioner.
Det fackliga svaret måste vara det motsatta: transparens, gemensamma krav och solidaritet mellan koncernens olika arbetarkollektiv.
Det är inte chiparbetaren som är fienden till den som bygger telefoner eller TV-apparater. Motsättningen går mellan den klass som arbetar och den klass som bestämmer över produktionen och fördelningen av resultatet.
Samsungs bonuskonflikt visar varför lönesystem aldrig är neutrala. De kan användas för att skapa gemenskap och kollektiv trygghet – eller för att individualisera och splittra.
Arbetarnas styrka ligger inte i att kräva att arbetskamraten ska få mindre. Den ligger i att organisera sig gemensamt för att alla som skapar Samsungs rikedomar ska få en större del av dem och större inflytande över hur de fördelas.
