VAL 2026 I takt med att valet rycker närmare blir valpropagandan allt brutalare. Det senaste heta ämnet är statlig övervakning av unga utan att brott har begåtts, i syfte att stoppa gängrekrytering. Man spelar på den rädsla media har drivit fram, på den osäkerhet människor känner inför ett ogripbart ”gängsverige” som de flesta aldrig kommit i kontakt med, och man vill verka handlingskraftiga.
Regeringen har följakligen lagt fram ett lagförslag som ger socialtjänsten rätt att nattetid övervaka barn från 13 år och unga som är på väg in i kriminalitet. Meningen är att de ska hålla sig hemma på de tider socialtjänsten bestämt. Regeringen menar att det handlar om 50 och 100 barn som kommer att övervakas elektroniskt genom till exempel en armbandsklocka eller något annat som är mindre stigmatiserande än en fotboja.
Socialdemokraterna kritiserade förslaget, men inte för att det helt ignorerar de orsaker som driver barn in i kriminella gäng och för att de har förslag på åtgärder som skulle hjälpa utsatta familjer. Nej, kritiken handlar om att repressionen är för slapp. De vill ha möjlighet till elektronisk övervakning under alla dygnets timmar i stället för bara på natten.
Övervakning och fängelsestraff skapar i grunden ett ännu större utanförskap
I ett samhälle där barn växer upp i så kallade utsatta områden, där de dagligen ser att det inte finns någon möjlighet för dem att skapa sig ett värdigt liv med jobb, bra boende och möjlighet att utvecklas som människa återstår inget annat än kriminalitet eller hopplöshet inför framtiden. Någonstans måste man ju inse att den hopplöshet som leder till arbetslöshet, bidragsberoende, fattigdom och ett liv i marginalerna av Sverige står mot ett alternativ som erbjuder status och pengar på en annan väg.
Att göra något åt detta är svårt: hur ordnar man bra utbildningar och meningsfulla jobb efteråt, hur bygger man en infrastruktur som inte segregerar människor i svenskar och invandrare, utslagna och arbetare? Hur ger man inspiration till utbildning och utveckling för alla samhällets medlemmar?
Det finns inga snabba fix här, övervakning och fängelsestraff skrapar bara på ytan och skapar i grunden ett ännu större utanförskap, ett större och ofta missriktat hat mot dem som är inbegripna i det samhälle man själv står utanför. Problemet växer med växande repression.
Inget av systempartierna kan komma med ens en ansats till lösning – för lösningen är ett samhälle som satsar sina resurser på att dess medlemmar ska kunna bygga bra liv, och att de ska kunna göra det tillsammans. Det bra livet kommer inte neddimpande från ovan, det byggs på arbetsplatser, i bostadsområden och skolor, där människorna får möjligheter att direkt kontrollera sin verklighet. Det kallas planering. Det kallas socialism. Och det är vad Sveriges Kommunistiska Parti kämpar för.
Vad regeringen och Socialdemokraterna lagt fram kallas kapitalism. Det kallas förtryck och förakt. Det kallas att slicka kapitalets stövlar och hålla en del av befolkningen utanför samhället för eventuella framtida utsugningsbehov.
