UTRIKES FACKLIGT Över 800 arbetare vid Walmarts distributionscentral i Mississauga utanför Toronto har godkänt det första förhandlade kollektivavtalet med företaget i Nordamerika. Avtalet antogs med 93 procents stöd och innebär löneökningar på upp till fem kanadensiska dollar i timmen under det första året, följt av ytterligare tre procent under det andra.
Arbetarna får också engångsbelopp på mellan 4 250 och 8 750 dollar som uppgörelse efter att Walmart höjt lönerna vid andra kanadensiska lager men undantagit den nyorganiserade arbetsplatsen. Avtalet innehåller dessutom en klausul som garanterar att de fackligt organiserade inte kan lämnas efter vid framtida lönehöjningar samt en begränsning av företagets användning av korttidsanställd bemanningspersonal.
Dessa delar är viktiga eftersom de träffar flera av Walmarts metoder för att motverka facklig organisering. När arbetarna började organisera sig anklagades företaget för att använda obligatoriska möten med antifackliga budskap, övervakning och försök att uppmuntra anställda att lämna facket. Genom att utesluta den organiserade arbetsplatsen från en allmän lönehöjning försökte ledningen också göra själva organiseringen ekonomiskt kostsam för arbetarna.
Kapitalets budskap var tydligt: den som organiserar sig ska straffas, medan den som förblir ensam kan belönas tillfälligt. Men en lönehöjning som företaget ensidigt delar ut kan också ensidigt dras tillbaka. Ett kollektivavtal skapar däremot rättigheter som arbetsköparen är juridiskt och materiellt bunden av.
Walmarts motstånd har sin grund i företagets affärsmodell. Koncernen bygger sin styrka på enorma inköpsvolymer, låga personalkostnader och full kontroll över arbetsprocessen. Facklig organisering begränsar ledningens möjlighet att ensidigt bestämma över löner, bemanning, arbetstid och arbetsvillkor. Därför har företaget tidigare varit berett att stänga organiserade verksamheter hellre än att låta ett fackligt genombrott spridas.
Arbetarna i Mississauga hade samtidigt en strategisk position som skiljer sig från en enskild butik. Distributionscentralen försörjer en av Kanadas största marknader och är en central punkt i varuflödet mellan leverantörer och butiker. Ett stort lager kan inte flyttas eller ersättas utan betydande störningar. Organiseringen träffade därmed Walmart på en plats där arbetarnas kollektiva makt är särskilt stor.
Avtalet är en viktig seger, men det innebär inte att Walmarts antifackliga politik har försvunnit. Företaget kommer att försöka begränsa avtalets spridning och hålla andra arbetsplatser oorganiserade. Den avgörande frågan blir därför om segern kan användas för att organisera fler lager, förare och butiksanställda längs samma försörjningskedja.
Mississauga-arbetarna har visat att även världens största detaljhandelskoncern kan tvingas förhandla när arbetarna organiserar sig där kapitalets varuflöden är som mest sårbara. Det som Walmart i årtionden försökt framställa som omöjligt bröts genom arbetarnas egen uthållighet och sammanhållning.
