PARTIET, UTRIKES Den 7 – 9 augusti var Kubas Kommunistiska Parti värd för det 24:e Internationella Mötet för Kommunist- och Arbetarpartier (IMCWP) i Havanna. Mötets tema den här gången var “Vi försvarar och hedrar den kubanska revolutionens arv på Fidel Castros hundraårsdag; vi fördjupar vår solidaritet med det socialistiska Kuba; vi stärker våra gemensamma aktioner och förenar våra krafter för fred och mot imperialistisk aggression”.
Trots de svårigheter som Kuba utsätts för på grund av en stegrad ekonomisk blockad, som sedan i januari har strypt öns tillgång till energi, erbjöd sig Kubas Kommunistiska Parti att vara värd för det Internationella Mötet, där 50 partier från runtom i världen deltog. I samtliga partiers bidrag till mötet uttrycktes solidaritet med det kubanska folket och den kriminella USA-blockaden av Kuba fördömdes.
De svenska kommunisternas bidrag
Solidariteten och kampen mot USA:s blockad lyftes självklart också fram i SKP:s bidrag till mötet, som följer nedan:
Kära kamrater,
Sveriges Kommunistiska Parti sänder broderliga hälsningar till det 24 Internationella Mötet för Kommunist- och Arbetarpartier, tillsammans med våra djupaste solidaritetshälsningar till Kubas folk. Vi fördömer på starkast möjliga sätt USA:s fortsatta aggression och hot mot Kuba och vill särskilt uppmärksamma de brutala konsekvenserna av den energiblockad som infördes i januari i år.
Vi kräver ett slut på den kriminella och omänskliga blockad som USA upprätthållit sedan 1962 i ett försök att strypa ett helt folk, som modigt kämpat för rätten att vara herrar över sitt eget öde. Genom den kubanska revolutionens seger uppnådde Kubas folk stora framsteg inom områden som utbildning och sjukvård och delade, i ett föredömligt uttryck för internationalistisk solidaritet, dessa landvinningar med världens folk. Kuba har inte bara sänt medicinsk personal över hela världen för att bistå där behov funnits, utan har också gett betydande materiellt stöd till antikoloniala befrielse- och självständighetskamper världen över.
Den kubanska revolutionens framgångar, både i omvandlingen av det kubanska samhället och genom dess föredömliga internationalistiska solidaritet, har varit en nagel i ögat på imperialismen, framför allt den amerikanska imperialismen. Kuba utgör emellertid inget hot mot Förenta staternas folk, utan visade dem i stället ett alternativ till kapitalismens plundring, ojämlikhet och exploatering. För den amerikanska bourgeoisien är detta provokationen: upprättandet av ett samhälle som sätter människors behov före marknadens profiter i vad den amerikanska härskande klassen länge betraktat som sin egen bakgård.
Att Förenta staterna just nu har intensifierat sina försök att krossa Kubas stolta folk och dess revolution är ingen tillfällighet. Fasaden av internationell rätt och den så kallade ”regelbaserade världsordningen” har krackelerat i takt med att motsättningarna inom det imperialistiska systemet skärps. Under de senaste åren har vi bevittnat en intensifierad kamp mellan rivaliserande kapitalistiska block om marknader, resurser och strategiska positioner. Detta är inte en tillfällig företeelse inom imperialismen, utan ett av dess grundläggande kännetecken som kapitalismens högsta stadium. Kapitalet är tvunget att expandera, och när expansion inte längre kan ske på fredlig väg drivs den allt oftare fram genom tvång, militarisering och krig.
Vi förkastar därför förklaringsmodeller som identifierar imperialismen uteslutande med en stat, en militärallians eller ett geopolitiskt block. Sådana analyser överger den leninistiska analysen av imperialismen. Imperialismen är inte Atlantmakternas monopol, och motstånd mot ett imperialistiskt block utgör inte automatiskt en antiimperialistisk ståndpunkt. Framväxten av nya centra för kapitalistisk makt och nya konstellationer mellan kapitalistiska stater innebär inte ett brott med imperialismen, utan utgör tvärtom ett nytt uttryck för dess motsättningar och dess kamp för en omfördelning av världen.
Varje så kallad ”antiimperialism” som inte vilar på klasskamp och socialism-kommunism saknar möjlighet att bryta imperialismens kedja och dess ändlösa krig. Det enda alternativet till kapitalismen är socialismen-kommunismen, och endast genom revolutionär klasskamp, grundad på marxismen-leninismens teori, kan detta alternativ förverkligas.
Med de krig som nu rasar runt om i världen är risken stor att regionala konflikter vidgas och till och med eskalerar till ett allmänt krig. Denna fara är särskilt påtaglig när det gäller krigen i Ukraina och mot Iran, där överlappande allianser, strategiska intressen och internationell inblandning kraftigt ökar risken för en vidare eskalering. Vi kan inte heller underlåta att nämna det folkmordskrig som Israel för mot Gazas folk, det intensifierade våldet på den ockuperade Västbanken samt invasionen och ockupationen av delar av Libanon.
Kommunisternas historiska uppgifter har alltid varit trängande, och de är inte mindre trängande i dag. Vi måste stärka vår revolutionära organisering, bygga våra kadrer, höja klassmedvetandet bland det arbetande folket och leda kampen mot imperialismen till dess enda möjliga slutpunkt: kapitalismens störtande och socialismen-kommunismens uppbyggnad.
Leve den kubanska revolutionen!
Leve Palestina!
Leve socialismen-kommunismen”
Karl Gunnarsson, Internationell sekreterare SKP
