PARTIET, VAL 2026 Riktpunkt publicerar här det tal som SKP:s partiordförande Andreas Sörensen höll i Stockholm. Vi var många på plats – men långtifrån alla som står bakom kommunisterna kunde åka till Stockholm den 15 augusti, och våra läsare har bett oss publicera talet i sin helhet. Varsågoda!
Bilden av den svenska demokratin – och verkligheten: Valtal i Stockholm inför valet 2026
Den svenska demokratin går nu mot sin kulmen, då miljoner människor över hela landet snart börjar bege sig till vallokalerna. I all media och på alla plattformar hålls valet fram som kulmen på den demokratiska processen, där medborgarna får säga sitt. Det låter väldigt vackert. Nästan lite för vackert..?
När vi börjar syna den svenska demokratin, ser vi också hur den kanske inte är så fantastisk som man får intrycket av. Till att börja med, så är hela valsystemet utformat för att riksdagspartierna ska kunna fortsätta vara just riksdagspartier. De ska inte utmanas. Hur gör man detta? Genom att ge alla partier som får över en procent i ett riksdagsval gratis valsedlar som distribueras till varje vallokal i hela Sverige. Det rör sig om 6 000 valdistrikt, alla med varsin vallokal. De andra partierna? De får själva bekosta och distribuera sina valsedlar. Med andra ord: ju mindre parti, desto större arbete.
Partier som får över två och en halv procent i ett val, är också berättigade till ett partistöd som motsvarar partiets storlek. Det är inga små summor. Bara under 2025 fick Socialdemokraterna, som största parti, över 40 miljoner kronor. Miljöpartiet, som nästan minsta parti, fick över 10 miljoner kronor. Dessa partier, som mer och mer liknar affärsrörelser, behöver inte ens bekosta sina egna valsedlar!
Som om inte det här vore nog, så sätter de upp hinder efter hinder för deltagande i den demokratiska processen. Vill du komma in i riksdagen? Då behövs fyra procent! Vill du komma in i regionfullmäktige? Då behövs tre procent! För kommunerna gäller mer eller mindre samma spärr. Med andra ord: väljarnas vilja respekteras bara om den är tillräckligt stor. Lägger du istället din röst på ett parti utan utsikter att komma in hävdas det att du kastar bort din röst – allt för att du istället ska rösta på de redan etablerade partierna!
De här är några av de större, formella hindren som vi möter och som vi måste lägga ner tid på istället för att vara ute bland människor. Jag har ännu inte nämnt de problem vi stöter på i form av sabotage, där dåligt övervakade vallokaler gör att människor enkelt kan gömma våra valsedlar, där dåligt utbildade valförrättare själva gömmer våra valsedlar eller där kommuner gör vad de kan för att inte behöva distribuera våra valsedlar.
Den svenska demokratin är framför allt en demokrati för de stora partierna, som alla slår vakt om systemet och som alla arbetar för att ingenting ska förändras.
Att stabilisera den svenska kapitalismen
När vi granskar riksdagspartierna i sig, bortanför deras stora och vackra vallöften, så ser vi också att demokratin innehåller mer än bara sprickor – den har stora hål. Från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna handlar politiken om en sak: att stabilisera den svenska kapitalismen. Att säkra utsugningen av alla arbetare i Sverige och miljoner arbetare världen över, som på ett eller annat sätt göder det svenska kapitalet. Detta sker genom hårdare tag, fler poliser och starkare övervakning. Det sker genom en enorm omfördelning av resurser, från skola och vård till militär. Här erbjuder inget riksdagsparti något alternativ. I den viktigaste av alla frågor – den om kapitalismen – är de alla rörande överens.
Eftersom de alla är överens om att kapitalismen är något gott, som måste försvaras och förstärkas, så är det också så att de alla fyller sin roll i detta spel.
Längst ut till vänster skäller Vänsterpartiet ibland högt, med radikal retorik, för att locka till sig missnöjda väljare som söker alternativ. När man lyckats med det, ger man sitt stöd åt framför allt den socialdemokratiska politiken. Vid sin sida har man Miljöpartiet, som spårar sina rötter till en radikal miljörörelse, men som nuförtiden gör sitt yttersta för att ge bilden av att klimatet går att rädda inom ramen för kapitalismen. På så sätt håller man också miljökämparna inom systemets ramar.
På den andra sidan hittar vi Sverigedemokraterna, vars nationalism riktas mot framför allt manliga, svenska arbetare och göder deras hat mot arbetare från andra länder. Det är ett effektivt maktmedel, för om hatet riktas mot andra arbetare, kommer det inte riktas mot systemet.
Utanför riksdagen väntar ytterligare partier på sin chans att administrera den svenska kapitalismen – systempartierna, vars enda mål är att bevara och stärka den svenska kapitalismen, har avbytare som väntar på dem. De vill att vi ska välja olika färg på samma mur.
Framtiden är inte en gåva, den är ett bygge
Som ni ser, kamrater, så har vi enorma hinder att övervinna. Vi har inte bara den formella ”demokratin”, som strör pengar och fördelar över sina älsklingar. Vi har inte bara sabotagen och angreppen mot vårt parti. Vi har hela det kapitalistiska systemet och alla de enorma intressen som står bakom systempartierna mot oss – men det stärker bara vår övertygelse.
Vi är inte rädda för att arbeta hårt. Att kämpa. Att dag ut och dag in ta oss förbi de hinder som man bygger upp för oss. Ju svårare de gör vårt arbete, desto mer beslutsamt kommer vi att utföra det. Just detta är också så otroligt viktigt, eftersom vi inte bara kämpar för oss själva, vi kämpar för hela det arbetande folket, mot den förnedring och mot den brutalitet som kapitalismen tvingar på människor över hela världen. Vår kamp är det som ger är det som ger oss styrka och de förstår inte att när de tvingar oss att kämpa hårdare, så ger de oss bara ännu mer styrka.
Nu är det mindre än en månad kvar till valet och vårt parti har lagt ner mycket tid och resurser på att göra ett bra val. Vi kan prata med människor, dela ut vårt material och sprida vår politik på ett bra och effektivt sätt. Det betyder inte att vi, som de andra partierna, lägger ner vår aktivitet efter valet, utan att vi fortsätter på andra sätt, med de erfarenheter som vi fått genom vår aktivitet. Vår kamp äger rum varje dag, året om, vilket dikten i det senaste numret av vår tidning, Riktpunkt, så vackert uttrycker det:
”Valdagen kommer, en dag bland många. Men historien skrivs också mellan valen. I strejken som vägrar ge upp. I grannen som delar sitt bröd. I handen som lyfter en annan. I rörelsen som lär sig att ingen befrias ensam. Ty framtiden är inte en gåva, den är ett bygge.”
