PARTIET, VAL 2026 I vår serie med intervjuer av toppnamnen på kommunisternas regionala och kommunala listor har turen nu kommit till Zahira Sarhan som är första namn på kommunvalslistan i Stockholm.
Riktpunkt: Som första namn på valsedeln för SKP – Kommunisterna i Stockholm – var tror du det blir tydligast för stockholmarna vad en kommunistisk politik skulle innebära?
Zahira: Jag tror att det blir tydligast genom att visa sambandet mellan problemen som människor möter i sin vardag och samhällsförhållanden som skapar dem. Bostadsbrist, ökade levnadskostnader, försämrade samhällsfunktioner och en hårdare press i arbetslivet är inte enskilda företeelser eller enbart resultat av dåliga politiska beslut, utan uttryck för ett samhällssystem där produktionen och resurserna i grunden styrs efter kapitalets intressen snarare än människors behov.
I Stockholm betyder det att försvara människors rätt till bostad, utbildning, vård och andra samhälleliga funktioner som är nödvändiga för ett värdigt liv, samtidigt som vi pekar på den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital.
Dessa krav är inte slutmålet i sig, utan en del av kampen för att rusta arbetarklassen och öka dess medvetenhet. De lokala striderna blir därmed en del av den stora kampen om produktionsmedlen och vilken samhällsklass som ska ha makten över samhällets utveckling.
Riktpunkt: Hur kommer du att arbeta under valkampanjen för att nå ut till så många som möjligt?
Zahira: Jag kommer att arbeta genom att vara ute bland människor, i bostadsområden, på gator och torg och i de miljöer där människor lever sina liv. För oss handlar en valkampanj inte bara om att samla röster, utan om att skapa politisk förståelse och visa på sambanden mellan människors erfarenheter och de samhällsstrukturer som formar deras vardag.
Många människor känner idag att något är fel. De ser hur arbetet blir hårdare, hur tryggheten minskar och hur sådant som tidigare betraktats som rättigheter alltmer underordnas marknadens logik. Samtidigt förklaras dessa problem ofta som individuella svårigheter eller som enskilda politiska misslyckanden. Vår uppgift är att visa att dessa problem har strukturella orsaker och hänger samman med hur det kapitalistiska samhället är uppbyggt.
Det viktigaste för mig under valkampanjen är därför att fler börjar ifrågasätta idén om att dagens samhälle är det enda möjliga. Genom vårt arbete vill vi bidra till att rusta arbetarklassen för att själv kunna förändra de samhällsförhållanden som skapar dessa problem.
Riktpunkt: Stockholm har ju varit i fokus för både Palestina-solidariteten och för kampen mot den rasistiska invandrarpolitiken. Är det något som du kommer att ta upp under din valkampanj?
Zahira: Ja, internationell solidaritet är ju en självklar del av den kommunistiska rörelsen. För oss går den internationella kampen mot imperialism, krig och förtryck hand i hand med kampen mot förtrycket som präglar samhället här hemma.
Den ökade rasismen och den repressiva invandringspolitiken måste förstås i sitt historiska och materiella sammanhang. När kapitalismen går in i perioder av kris och motsättningarna ökar, finns det en tendens att människor ställs mot varandra utifrån var människor kommer ifrån, vilken bakgrund de har eller andra egenskaper som används för att skapa splittring. På så sätt distraheras arbetarklassen och fokuset förflyttas från de grundläggande klassmotsättningarna som faktiskt skapar ojämlikheten.
Därmed finns det politiska krafter som aktivt skapar och utnyttjar detta för att försvaga arbetarklassen. Vår uppgift som kommunister är därför att försvara den internationella solidariteten och visa att arbetare, oavsett bakgrund, har gemensamma intressen i kampen mot exploatering och för ett samhälle byggt på solidaritet.
Riktpunkt: Är det möjligt att knyta de krav som SKP ställer i kommunvalet till den bredare kampen för ett socialistiskt samhälle – och hur vill du göra det?
Zahira: Ja, det är en central del av vårt politiska arbete. För oss är kampen för konkreta förbättringar i kommunen och regionen inte skild från kampen för socialismen, utan en del av samma process.
När vi kräver att skolan aldrig ska ägas privat, att vården ger patienter behandling i tid utan att vårdpersonalen arbetar sig till utmattning, att bostäder inte behandlas som spekulationsobjekt och att arbetstiden förkortas, handlar det om att stärka arbetarklassens ställning och skapa bättre förutsättningar för organisering och revolution.
Samtidigt handlar dessa krav om att visa hur systemet vi lever i fungerar. Det är arbetarklassen som skapar samhällets rikedomar men kontrollen över produktionen och resurserna ligger hos en liten ägande klass.
Genom kampen för dessa frågor kan arbetarklassen utveckla sin förståelse för sin egen historiska roll och rustas för den större uppgiften att ta makten över produktionsmedlen och bygga ett samhälle där resurserna används efter mänskliga behov i stället för kapitalets intressen.
