UTRIKES Nästan 82 procent av Mexikos varuexport gick till USA under 2025, vilket gör landet överlägset mest beroende av den amerikanska marknaden bland G20-ekonomierna. Kanada följde med 72,3 procent, medan genomsnittet för de analyserade G20-länderna var drygt 18 procent. Kina skickade 14,7 procent av sin export till USA, medan Rysslands andel efter år av sanktioner och brutna handelsförbindelser var nere på 0,9 procent. Uppgifterna bygger på UN Comtrade och Observatory of Economic Complexity.
Siffrorna visar vad årtionden av nordamerikansk ekonomisk integration faktiskt har skapat. Mexikansk industri är djupt sammanvävd med den amerikanska genom bilproduktion, elektronik, jordbruk och andra leveranskedjor. Delar och komponenter kan passera gränsen flera gånger innan den färdiga produkten säljs, och många fabriker producerar uttryckligen för den amerikanska marknaden. Detta har gett Mexiko tillgång till världens största konsumtionsmarknad och stora mängder investeringar, men samtidigt byggt upp ett strukturellt beroende där förändringar i Washington snabbt får konsekvenser för mexikanska arbetare och företag.
Det är därför tullpolitiken är mer än en fråga om skattesatser vid gränsen. När fyra femtedelar av ett lands varuexport går till en enda marknad får köparlandet ett starkt ekonomiskt påtryckningsmedel. USA kan hota med tullar eller ändrade handelsvillkor och därigenom påverka investeringar, produktion och sysselsättning långt inne i den mexikanska ekonomin. Mexikos regering kan formellt förhandla som en suverän stat, men styrkeförhållandet påverkas av hur svårt det skulle vara att på kort tid hitta alternativa marknader för en så stor del av exporten.
Ur ett klassperspektiv är det dessutom viktigt att skilja mellan de företag som tjänat på integrationen och de arbetare som producerar varorna. När tullar höjs eller produktion riskerar att flyttas kan företagen svara med investeringsstopp, sänkta kostnader och press på löner. De som först känner av konflikten mellan staterna är då inte företagsledningarna utan arbetarna i bilfabriker, lager, jordbruk och transporter.
Det mexikanska exemplet visar samtidigt begränsningen i att identifiera omfattande internationell handel med ekonomiskt oberoende. Ett land kan ha stora exportvolymer och en betydande industriell bas men ändå vara sårbart om produktionen är uppbyggd kring behov och beslut i ett större kapitalistiskt centrum. Ekonomiskt självbestämmande avgörs därför inte bara av hur mycket ett land exporterar, utan också av vem som äger produktionen, vart varorna måste säljas och hur lätt kapitalet kan flytta investeringarna.
