INRIKES FACKLIGT Fackliga representanter från outsourcingsektorn samlades den 16–17 september i Stockholm för att diskutera organisering, kollektivavtal och hur artificiell intelligens ska regleras på arbetsplatserna. Mötet arrangerades av UNI Global Union med stöd av Unionen och Friedrich-Ebert-Stiftung och omfattade arbetare inom bland annat kundtjänst, backoffice, innehållsmoderering och det omfattande arbete med märkning och bearbetning av data som ligger bakom många AI-system.
Bakom den tekniska terminologin finns en arbetsorganisation som blivit central för den digitala ekonomin. Kundkontakter, moderering, administration och träningsdata kan delas upp i mindre arbetsmoment och flyttas mellan bolag och länder genom långa underleverantörskedjor. Det gör produktionen geografiskt splittrad samtidigt som den ekonomiskt binds samman av ett fåtal stora beställare. För arbetarna innebär modellen att den som bestämmer över investeringar, produktionskrav och kontrakt inte alltid är samma företag som formellt betalar lönen.
Det är också i dessa arbetsprocesser som AI-frågan blir en klassfråga snarare än en abstrakt diskussion om teknik. Automatisering kan ersätta arbetsuppgifter, men AI används samtidigt för att mäta prestationer, fördela arbete och övervaka arbetare. EU:s AI-lagstiftning betraktar därför flera system för rekrytering, arbetsledning, prestationsbedömning och övervakning som högriskapplikationer. De särskilda reglerna för sådana system ska efter den senaste tidsplanen börja gälla i december 2027.
Frågan är därmed inte om tekniken i sig är ”för” eller ”emot” arbetarna, utan vem som kontrollerar den och vem som får resultatet av produktivitetsökningen. Om ett företag kan använda AI för att minska bemanningen, höja arbetstakten och förstärka övervakningen medan de anställda saknar inflytande över införandet, hamnar både vinsten och beslutanderätten på ena sidan av anställningsförhållandet. Kollektivavtalskrav på insyn, förhandling och begränsningar av algoritmisk arbetsledning innebär därför i praktiken en kamp om ledningens ensidiga rätt att organisera arbetet.
Stockholmsmötet riktade också in sig på organisering hos stora BPO-koncerner som Teleperformance, Concentrix och Telus, på psykiska arbetsmiljörisker för innehållsmoderatorer samt på ett globalt avtal för moderatorer och arbetare som producerar data till AI-system. Det är en logisk följd av hur själva branschen är organiserad: när produktionen kan flyttas över nationsgränserna räcker det inte att arbetarna hålls uppdelade arbetsplats för arbetsplats. Den fackliga motkraften måste kunna följa samma internationella produktionskedjor som kapitalet självt.
