UTRIKES FACKLIGT Ukrainas parlament antog den 12 oktober en ny lag om säkerhet och hälsa i arbetslivet. Regeringen och parlamentets majoritet beskriver lagen som ett steg mot EU regelverk och ett modernare system där risker ska identifieras och förebyggas. Lagen antogs med 246 röster mot åtta.
Men fjorton ukrainska industrifack varnade före omröstningen för att delar av reformen i stället kan försämra skydd som arbetarna redan har.
Facken pekar bland annat på garantier för arbetare i särskilt farliga miljöer, unga, gravida och personer med funktionsnedsättning, liksom regler om skyddsutrustning och viloperioder. De motsätter sig också en regel där endast fack som organiserar minst 25 procent av arbetsstyrkan på ett företag får vissa representativa rättigheter.
Omkring 30 procent av de ukrainska arbetarna arbetar enligt de fackliga organisationerna under skadliga arbetsförhållanden. Arbetsmiljölagstiftning är därför inte någon abstrakt juridisk fråga. I gruvor, metallindustri, kemi och annan tung produktion mäts dåliga regler bokstavligen i skadade kroppar och förkortade liv.
Den ukrainska staten framhåller att den nya lagen stärker arbetsgivarnas ansvar och inför EU riskbaserade modell, samtidigt som den ska minska den administrativa och regulatoriska bördan för företagen. Just kombinationen är värd att granska från ett klassperspektiv.
För arbetsköparen är skyddsregler också kostnader: utrustning ska köpas, produktion kan behöva stoppas, bemanning måste finnas och arbetstakten kan begränsas. För arbetaren handlar samma regler om kroppen som ska bära konsekvenserna när något går fel.
Därför kan formuleringar om ”förenkling” och minskad administrativ börda aldrig bedömas endast utifrån hur många regler ett företag behöver följa. Den materiella frågan är vem som tar risken när reglerna förändras.
EU-anpassning innebär inte heller automatiskt att varje nationell bestämmelse måste göras svagare. IndustriALL Europe har påpekat att EU arbetsmiljödirektiv ska höja skyddsnivån, inte användas för att ersätta starkare nationella garantier med lägre miniminivåer.
Det verkliga måttet på reformen blir därför inte hur modernt lagens språk låter, utan om en ukrainsk gruvarbetare, metallarbetare eller kemiarbetare efter reformen har starkare eller svagare möjligheter att komma hem från arbetet med hälsan i behåll.
