UTRIKES Venezuelas tillförordnade president Delcy Rodríguez har meddelat att regeringen förbereder en överföring av vissa statliga tillgångar till privata företag och tidigare ägare. I ett tv-sänt tal den 29 oktober uppgav Rodríguez att en omfattande genomgång av statens egendom pågår och att tillgångar som inte betraktas som strategiskt nödvändiga kan säljas eller återlämnas. Regeringen har ännu inte offentliggjort vilka företag som omfattas eller på vilka villkor överföringarna ska genomföras.
Initiativet kan innebära en ytterligare förändring av den ekonomiska politik som förknippats med den tidigare presidenten Hugo Chávez. Under hans regering nationaliserades företag och tillgångar inom bland annat olja, energi och andra strategiska näringar. Flera av dessa övertaganden ledde till internationella tvister om ersättning och äganderätt. Rodríguez framhåller nu uttryckligen att den privata äganderätten skyddas av landets författning.
Förändringen sker samtidigt som regeringen öppnar större delar av råvarusektorn för privata investeringar. Enligt Rodríguez har 61 avtal inom oljeindustrin redan undertecknats, medan ytterligare 44 förhandlas. Regeringen för också samtal om investeringar i guld, aluminium och järnmalm. Uppgifterna om avtalens antal kommer från regeringen och har ännu inte följts av någon fullständig offentlig redovisning av deras ekonomiska villkor.
Utvecklingen aktualiserar frågan om nationaliseringarnas verkliga ekonomiska och sociala innehåll. Ett företag blir inte socialistiskt enbart därför att staten övertar ägandet. Den avgörande frågan är vilka samhälleliga intressen som styr produktionen, hur överskottet används och vilket inflytande de arbetande har över investeringar och arbetsorganisation. Statligt ägande kan användas för offentlig planering och omfördelning, men det kan också existera inom en ekonomi där produktionen i betydande utsträckning styrs av marknadsförhållanden och där arbetarna saknar direkt kontroll.
Samtidigt är det skillnad mellan att staten behåller ett företags tillgångar och att dessa återförs till privata kapitalägare. En privatisering förändrar vem som har rätt att förfoga över produktionsmedlen, bestämma över investeringarna och tillgodogöra sig framtida ekonomiska överskott. Om ett företag tidigare tagits över med offentliga medel och därefter säljs tillbaka till privata intressen blir därför försäljningspriset, investeringsvillkoren och arbetarnas rättigheter avgörande frågor. Utan insyn i dessa förhållanden går det inte att fastställa vilka ekonomiska konsekvenser överföringen kommer att få.
Venezuelas ekonomiska utveckling kan heller inte förstås utan hänsyn till landets långvariga kris, beroendet av oljeexporten, de amerikanska sanktionerna och problemen inom den inhemska produktionen. Staten försöker nu attrahera kapital och öka investeringarna under svåra ekonomiska förhållanden. Regeringens argument för större privat deltagande behöver därför bedömas i relation till både de faktiska produktionsproblemen och de politiska handlingsalternativ som finns.
Ur ett klassperspektiv är den centrala frågan inte hur regeringen betecknar sin ekonomiska politik, utan vilka förändringar som sker i ägandet och i fördelningen av den ekonomiska makten. Om privata företag får kontroll över tillgångar som tidigare låg i statens händer förändras också möjligheterna att bestämma över produktion, investeringar och framtida inkomster. Om detta ska beskrivas som en omfattande privatiseringsvåg återstår emellertid att se. Först när regeringen redovisar vilka företag som berörs och under vilka villkor överföringarna sker kan förändringens verkliga omfattning bedömas.
