Voxledaren kallar fackförbunden folkets fiender

UTRIKES FACKLIGT Voxledaren Santiago Abascal kallade Spaniens stora fackförbund för ”folkets fiender” inför generalstrejken den 11 november. Han hävdade också att strejken inte borde vara laglig. Även Madridregionens ledare Isabel Díaz Ayuso angrep organisatörerna och anklagade dem för att använda befolkningen som gisslan.

Abascal gjorde uttalandena i en intervju med radiostationen Cope den 10 november. Enligt Europa Press anklagade han CCOO och UGT för att tjäna Pedro Sánchez regering och vara beroende av offentliga bidrag. Han hävdade att förbunden hade förhållit sig passiva medan arbetarnas ekonomiska villkor försämrats och nu genomförde en strejk till regeringens politiska fördel.

Ayuso, som tillhör det konservativa Folkpartiet, riktade liknande anklagelser mot fackförbunden. Enligt RTVE beskrev hon strejken som ett politiskt projekt och angrep de störningar som den väntades orsaka i trafiken och undervisningen. Samtidigt sade hon sig erkänna den grundlagsskyddade fackliga verksamheten.

Generalstrejken organiserades av fackliga centralorganisationer och hyresgäströrelser med krav på högre löner, överkomliga bostäder och förbättrade levnadsvillkor. Spaniens grundlag erkänner i artikel 28.2 arbetarnas rätt att strejka till försvar för sina intressen. Inför den 11 november hade myndigheterna också utfärdat regler om minimitjänster, bland annat inom elförsörjningen. Abascals uttalande om vad som borde vara lagligt ska därför hållas isär från en rättslig prövning av strejken.

När de strejkande organisationerna framställs som fiender till folket ställs arbetarnas kollektiva handlande mot ett påstått gemensamt nationellt intresse. Men samhället består av klasser med motstridiga intressen. Arbetsköparnas intresse av oavbruten produktion sammanfaller inte automatiskt med arbetarnas behov av högre löner, bostäder och tid för återhämtning. Strejkens verkan ligger just i att arbetarna kan avbryta den verksamhet som kapitalet är beroende av.

Fackledningarnas beroende av staten och deras förbindelser med borgerliga partier måste kunna granskas och kritiseras. Arbetarklassens självständighet kräver det. Samma självständighet kräver ett bestämt försvar av arbetarnas rätt att organisera sig och använda strejkvapnet. Den reaktionära högerns angrepp får inte göra kampen för löner och bostäder till en fråga om lojalitet med regeringen eller oppositionen. Arbetarnas organisationer måste bedömas utifrån hur de försvarar klassens egna intressen och utvecklar dess politiska styrka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.