Venezuela öppnar elproduktionen för privat kapital

UTRIKES Venezuelas nationalförsamling godkände den 10 november en reform som öppnar elproduktionen för privata företag och bolag med blandat ägande. Regeringen vill locka investeringar till ett elsystem som präglas av långvariga försörjningsproblem. Privata koncessioner ska kunna löpa i upp till 25 år.

Enligt nyhetsbyrån EFE får elproduktion bedrivas av den statliga operatören samt av privata och samägda företag med erforderliga tillstånd. Reformen innehåller också särskilda bestämmelser för oljeföretagens egen elförsörjning. När en koncession löper ut ska de tillgångar som omfattas av bestämmelserna överföras till staten eller den mottagare som staten utser.

Nationalförsamlingens talman Jorge Rodríguez framhåller att reformen inte innebär en privatisering av hela elsystemet. Statens investeringsmyndighet CIIP beskriver öppningen som ett sätt för privata aktörer att bygga produktionsanläggningar och sälja el till bland annat industrier och köpcentrum. Staten ska behålla ansvaret för att säkerställa elförsörjningen, med särskild hänsyn till utsatta befolkningsgrupper.

Rodríguez har också meddelat att eltarifferna ska indexeras till den högst värderade valutan i den aktuella valutakorgen. Samtidigt utlovas ett system med subventioner för hushåll som inte kan betala full avgift.

Elkrisens bakgrund omfattar både inhemska problem och yttre ekonomisk press. FN särskilda rapportör Alena Douhan konstaterade efter sitt besök 2021 att sanktionerna hade förvärrat en redan existerande kris och försvårat inköp av utrustning och reservdelar till bland annat elförsörjningen. Den bedömningen beskriver sanktionernas verkningar vid den tidpunkten och ersätter inte en granskning av senare beslut och investeringar.

Att privat kapital får tillträde till elproduktionen innebär att en större del av försörjningen öppnas för privata avkastningskrav. Även när staten behåller nät, tillsyn och övergripande ansvar kan privata producenter få ekonomisk makt genom kontrollen över investeringar och leveranser. Den avgörande klassfrågan gäller därför vilka som bestämmer över utbyggnaden, vilka behov som prioriteras och vem som betalar för återställningen av elsystemet.

De imperialistiska sanktioner som försvårar landets försörjning måste bekämpas. Samtidigt behöver arbetarklassens intressen hävdas gentemot både privata kapitalägare och den statliga företagsledningen. Offentligt ägande behöver förenas med arbetarinflytande och en planering som utgår från befolkningens behov. Reformen måste bedömas efter dess faktiska följder för elarbetarnas villkor, hushållens tillgång till el och kontrollen över denna strategiska del av ekonomin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.