Politisk röra!

KRÖNIKA Alla socialdemokratiska eller låtsasvänster-krafter har fullgjort  sin roll i Europa. Har nått sina gränser. Blir inte betrodda längre. Det ser man i Spanien och i Portugal där de sitter i regeringen.

Det är samma läge för högern och speciellt för yttersta högern när dessa partier sitter i regeringen. Finland, Norge och Österrike är några exempel. I Finlands och Norges fall har dessa partier nästan försvunnit.

Meloni i Italien regerar också enligt systemets normer, och det komme r att bli samma sak med Le Pen i Frankrike som används som ett skräckexempel. Kanhända kommer AFD i Tyskland att spela samma roll. Alla tre är systemets föredragna just för tillfället.

Man måste vara dum för att tro att den yttersta högern ska förstöra mera än den traditionella högern. Macron följde Le Pens politik för att förhindra att Le Pen kom till makten, men det han gör säkrar vägen för just den politiken och gör det lättare för den yttersta högern att komma fram. I Sveriges fall har SD fått känna på allvar vad det betyder att diktera sin politik om invandrarna, men samtidigt att stödja alla antifolkliga beslut. Samma gäller deras stöd till att Sverige ska bli medlem i NATO och vara lydiga mot EU. Deras låtsade antisystemiska roll kommer att avslöjas.

Med allt detta kommer man alltid tillbaka till problemets kärna. Inget parti, ingen koalition kan tillfredsställa kapitalets oändliga törst efter expansion och vinster. Alla ovanstående exempel har misslyckats att hitta en balans för att åtminstone delvis kunna tillfredsställa vissa av folkets behov. Systemet har kommit i en återvändsgränd. Den tillfälliga ljusningen för Sveriges näringsliv innebär stora uppoffringar för Sveriges folk. Det enda som händer för tillfället i Sverige är att folkets missnöje inte kommer fram, man håller det dolt och tyst. Men vissa ljusglimtar kan man se då och då. Seco tunnelbanans protestmöte häromdan samlade mycket mera folk än förväntat. SKP Stockholms möte om de frivilliga i Spanien hade samlat mera folk än man räknade med. Kan det vara tillfälligt? Tiden kommer att utvisa det, men nån gång kommer folk- och arbetarrörelsen ta fart på allvar. Då kommer det kapitalistiska systemets dödläge att lösas på ett definitivt sätt, utan återvändo.

Panos Alepliotis

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.