Vår kamrat Eivor Sydberg har lämnat oss. Eivor föddes 1928 i Tärendö i Norrbotten, var bl.a. textillärare på gymnasiet i Kiruna men följde sina döttrar Elinor och Ulrika till Härjedalen när hon hade blivit pensionär.
Så här skriver Ulrika om sin mor: ”Starten på hennes avsky för krig började med att hon tjatade på sina föräldrar om att få följa med på en filmvisning från spanska inbördeskriget. Dom tog med henne, det ångrade dom eftersom hon fick hemska mardrömmar efteråt.
Hon var medlem i Svenska Fredskommittén. Bl a servade hon oss (jag tillhörde följebilen) när vi med representanter från Norge, Finland, Sverige och Danmark cyklade från Treriksröset till den Nordiska fredsfestivalen i Västerås, jag vill minnas att det var 1982.
Hennes politiska gärning i övrigt som jag minns bestod av att skriva insändare, brev till diverse makthavare samt ringa Klarspråk i P1.”
Undertecknad vill gärna tillägga ett exempel på Eivors avsky för krig. Hon författade för flera år sedan ett Upprop mot krigsindustrin som hon med hjälp av vänner lät översätta till ett flertal vanligt förekommande språk. Ingen läkare som hon har haft att göra med undgick hennes budskap. När hon åkte bil till hemtrakterna stannade hon till vid rastplatserna, tog reda på bilarnas hemländer och delade ut sitt upprop på passande språk.
Eivor hade skaffat sig en av Sveriges bästa utbildningar i textilvävnad och kamraterna i SKP fick se en del av hennes skapelser när hon på kongresser och andra möten skänkte stycken ur sitt förråd som lotterivinster.
Jag har plockat lingon med Eivor, fått sova över i hennes hus i Härjedalen som hon i mångt och mycket har skapat själv och jag lade nyligen ut en bordslöpare i mitt vardagsrum utan att räkna med att hon skulle lämna oss så snart.
Barbara Brädefors
