Varför finns det tiggare på våra gator?

En av de mest brännande frågorna i svensk politik just nu är frågan om tiggare på våra gator. I en del EU-länder försvann tiggarna aldrig, medan vi i välfärdssamhällena i norra Europa blev lovade att tiggare tillhörde historien och nu skulle vi få en ljus framtid av demokratisk kapitalism som på något sätt var socialistisk, eftersom ”folkhemmets” byggmästare gjorde anspråk på att vara socialister.

Men svensk reformism bröt aldrig med kapitalet och har sedan 1990-talet blivit till fullo integrerat i den förening av europeiska kapitalismer till en paneuropeisk ”superkapitalism” som kan konkurrera med USA.

Svaret på frågan varför vi plötsligt har tiggare på våra gator ligger i den marxistiska vetenskapens domän. Den svenska välfärdsstaten har nedmonterats, ja och en del tiggare är etniskt svenska, men det faktum att en majoritet av tiggarna tillhör den romska minoriteten och har kommit från sina hemländer i Rumänien och Bulgarien för att tigga har delat nationen i två. I Norge önskar högerregeringen förbjuda tiggeriet helt och hållet, något som redan skett i Danmark, där man nu kan bli lagförd om man hjälper tiggare. Sverigedemokraterna, det parti som började som ett nazistparti, men som blev demokratiska helt plötsligt och nu är Riksdagens tredje största parti har inlett en kampanj, inte för att förbjuda tiggeriet helt och hållet, det skulle inte få mycket stöd, i stället är det ”organiserade tiggeriet” man vill åt. Den romska minoriteten är en av Europas längst förtryckta minoriteter och massvis av fördomar cirkulerar kring dem. Den populistiska högern odlar myten om att dessa folk egentligen inte är tiggare, utan brottslingar som reser till Sverige för att be på gatorna, pengar att ge till sina gangsterbossar eller bygga lyxvillor och köpa dyra bilar.

Men skall vi bry oss? Ja, fast på rätt sätt.
Så pudelns kärna är, varför finns det tiggare på våra gator, synen vi aldrig trodde vi skulle få se igen? Svaret är imperialismen.
För många människor är imperialismen ett inaktuellt begrepp. Den populära missuppfattningen är att imperialismen upphörde att existera efter de koloniala frihetskrigen efter andra världskriget. Faktum är att imperialismen, om vi med det begreppet menar dess vetenskapliga betydelse och inte de folkliga missbruket av ordet, betyder att banker, storfinansen och aktiebörserna har börjat dominera det kapitalistiska systemet och pengar lånas över gränserna och spekulanter och investerare avgör folks öde med ett tangenttryck.

Ja, det finns fortfarande kolonier i världen, Irland är en sådan. Ett sådant påstående får folk att reagera. Storbritannien ses som en civiliserad nation, men faktum är att de sex grevskapen i norr är under ockupation och varje slag som riktas mot kapitalismen, måste också rikta ett slag mot brittisk imperialism. Imperialismen lever och frodas.

Men imperialismen har bytt utseende och blivit mer cynisk efter andra världskriget. Under den öppna koloniseringens dagar, var det ”den vite mannens börda” att sprida kristendom och västliga värderingar till dessa länder. Men faktum är att de flesta ser igenom sådana påståenden och ser dem för vad de är, ursäkter för att suga ut dessa länder och deras folk. Denna ursäkt har försvunnit idag, men nationer sugs fortfarande ut. Se bara på Chile under Pinochet. Där fanns inga ursäkter, bara Milton Friedmans skola, som sög ut landet efter den amerikanska imperialismens intressen.

Även om EU är till synes demokratiskt, så kan vi se imperialismen här med. Genom att ta in öststaterna i unionen, f.d. arbetarstater som Polen, Bulgarien, Rumänien, de baltiska nationerna och några till, betydde att kapital och arbete kunde röra sig fritt över gränserna. Detta betyder att de flesta av dessa länder förlorat sin inhemska kapitalism och företag från väst dominerar där. Svenska intressen är till exempel väldigt aktiva i Baltikum. Förutom att pengar och varor kan röra sig över gränserna utan tullavgifter eller beskattning, så kan även människor röra sig. Detta beslut togs för att göra arbetarna från öst till lågavlönad, icke-fackligt ansluten arbetskraft.

Vad arbetsköparna inte insåg dock, var att med fri rörlighet för människor över gränserna, kunde inte bara arbetare röra sig, utan även tiggare. Arbetare från västra och norra Europa står nu ansikte mot ansikte med den verklighet kapitalismen leder till, tiggare på gatorna.

Svaret är inte välgörenhet. Det är en snabb lösning för en romsk tiggare om hen inte behöver sova ute eller kan äta sig mätt för en dag. Problemet är att en sådan lösning inte löser någonting, varje morgon möts pendlande arbetare på tågstationerna av tiggare och till syvende och sist blir folk trötta på att ge bort pengar.
Men inte heller SD lösning är ett svar. Att förbjuda folk att komma in i Sverige och att förbjuda dem att fråga efter pengar åt mat ändrar ingenting, det får bara folk att blunda för problemet och göra desperata människor till tjuvar. Detta visar på SDs djupa cyniskhet.

Svaret är öppna gränser, inom Europa och mot resten av världen. Men öppna gränser med bibehållen kapitalism är ingen lösning. Kapitalismen ruinerar länder och det är detta vi kan se nu med tiggare på våra gator.

Socialismen är svaret, för bara den kan medföra människovärde för Europas och världens arbetande folk. Ingen skall behöva tigga. Det handlar om solidaritet.

Bengt Lennartsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.