Jag är sönder, trasig, förbrukad! Varför? Inte direkt av min whiplashskada kan jag tala om men pga. av den nya sjukförsäkringspolitiken!
Jag som vill jobba 25 % fast alla mina läkare anser att jag inte ska jobba alls för jag är för sjuk. TROTS det vill jag jobba.
Försäkringskassan med regeringens nya regler fungerar dock så att jag ska jobba 100 % och jag ska byta jobb. Varför? Jag har ett jobb som i viss mån är anpassat för mig. Jag har jobbat i flera år på 50 % och ramlar ihop mer och mer, när jag kommer hem från jobbet en dag så orkar jag inte göra något mer.
Nu har jag fått avslag på min ansökan på 75 % sjukersättning men jag skulle kunna söka 100 % om jag går efter specialistutlåtande och andra läkarintyg.
Nu är jag frisk?! Konstigt jag med min fysiska skada rasar nu samman även psykiskt. Det fysiska och det psykiska hänger samman, lika bra att berätta det för folk verkar inte förstå det här. Jag tål inte stress, stressen får HELA mig att rasa samman. Istället för att ge mig mina 25 % som jag inte kan lova att jag kan jobba men vill försöka innan jag ger upp helt så förstör man hela livet för mig genom sin förbannad skenheliga jakt på sjuka. Jag rasar samman jag är på väg stadigt mot ett sammanbrott, jag är inte lycklig! Fast får man vara sjuk och lycklig i det här landet? Inte med dagens regering i alla fall.
Jag börjar bli så arg och hata så hela min kropp skriker ut sitt hat. Jag HATAR regeringen jag HATAR allt skit de står för jag HATAR att de förstör för alla medborgare bara för att de själva ska tjäna pengar. JAG HATAR!
Vem är jag? Vet inte, helt plötsligt kan jag inte läsa längre texter, jag tappar ord, jag minns inte längre vad jag pratar om mitt i ett samtal. TACK regeringen ni har kört mig i botten jag är inte längre en produktiv medborgare NI har förstört allt för mig och min familj och alla andra sjuka. Jag har en fysisk sjukdom, jag undrar hur folk som från början redan mådde dåligt psykiskt hanterar det här? Mår jag så här nu, hur mår de mina medmänniskor? Värre? Jag tror det jag har aldrig försökt ta mitt liv i alla fall. Inte än! Vi sjuka mår inte bättre vi sjuka mår sämre och jag orkar nog inte länge till snart blir jag nog inlagd…
”A” med rätten att vara sjuk! Nej just ja inte med alliansen!”
(*A via goda vännen ME*)
Människoförakt, vägran att lyssna och ta till sig kritik,är det förhärskande draget idag i socialministeriet.Jag har mitt på det torra, min gamla sjukförsäkring ligger fast, kan inte rubbas. Jag fick den på grund av att jag ställde krav, rättmätiga krav på rehabilitering och utbildning. Nu går inte ens det längre. Rehabiliteringen existerar inte i rehabilteringskedjan.Jag har det bra, mår psykiskt bra o.s.v.Det gör att jag kan hantera mitt onda.Men jag känner precis som du, detta oresonliga hat mot makten, ett hat som är svårt att hantera.Jag får bromsa för att inte förgå mig verbalt, någon gång har jag väl klivit över gränsen också. Mina tankar är hos er som drabbats av regeringens oresonliga hat mot de sjuka och de arbetslösa som nu jagas med blåslampa och som förnedras av våra myndigheter. Jag läste nyligen om en arbetslös man som hotat arbetsförmedlingens personal.Det är inte lagligt, inte ens konstuktivt men jag förstår honom och hans förtvivlan.Vi kommer att få se mer av detta. Det är bara att vänta att någon sätter hotet i verket.Den personen kommer då att straffas men det samhälle som drivit honom dithän kommer att gå fri.