Precis som I Ryssland så högtidlighölls segern över fascismen i Malmö fredagen den 10 maj. Kjell Bygdén, SKP:s internationella sekreterare, höll talet nedan.
Kapitalet och deras drängar har för den s.k. Europadagen tagit 9 maj i ett försök att överskugga minnet av segerdagen över fascismen 1945. I år är det 68 år sedan det socialistiska Sovjetunionens seger över Nazi- fascismen. Nazi-fascismen som är det mest våldsamma och brutala uttrycket för monopolens herravälde under det kapitalistiska systemet i dess djupa kris. Innan 9 Maj 1945 då det kom till ända ledde det fram till den värsta katastrofen i mänsklighetens historia med andra världskrigets processioner av död och förödelse, förföljelse och barbari och koncentrationslägrens barbari.
Kommunisterna stod från första stund i frontlinjen för arbetarnas och människornas motstånd i den anti- fascistiska kampen, till vilken miljoner människor gav sitt liv.
”1938, två år efter att Österrike hade införlivats i ”Det tredje riket” och döpts om till ”Ostmark”, bröt Storbritannien respektive Frankrike genom Chamberlain och Daladier mot ingångna förpliktelser att stödja Tjeckoslovakien mot varje angrepp. Trots deras svek stod Sovjetunionen kvar vid sitt ord, att militärt stödja Tjeckoslovakien om det var berett att försvara sitt territorium mot de tyska kraven.
Följande Prag-telegram sändes ut av Ritzaus byrå i Danmark, när de flesta andra telegrambyråer runt om i världen förteg dessa viktiga fakta:
Sedan Tjeckoslovakiens ministerpresident, general Sivory genom ett tal i radion meddelat befolkningen att regeringen underkastat sig det tysk- engelsk- fransk diktatet talade den förutvarande slovakiske ministern dr Dera, som bl.a. yttrade:
För vårt folks skull är vi nödgade att anta avtalet från München. Vi hade en överenskommelse som förpliktigade Frankrike att stödja oss. Även England hade förpliktat sig att åtminstone ge oss moraliskt stöd. Men i München sprang de ifrån sina förpliktelser. Inte nog med att de antog ett memorandum mot oss. De hotade t.o.m. att ställa sig på Tysklands sida för att för att tvinga oss att antaga det.
Det återstod således endast Sovjetunionen men under sådana förhållanden var det tvivelaktigt huruvida dess trupper kunde marschera genom Rumänien. Då skulle vi riskerat att få kämpa i veckor utan annat understöd än ryska flygmaskiner. Enbart med Sovjetunionen vågade inte vår regering att besluta sig för motstånd, för att inte ge skenet av att det skulle vara ”kommunismens kamp mot västerns civilisation och kultur”.
I ett radiotal förklarade minister Vavrecka: ”Utan tvivel var det stora Sovjetunionen berett att deltaga i kriget.”
Chamberlain och Daladier skrev under Tjeckoslovakiens dödsdom tillsammans med Hitler och Mussolini. Därpå åkte Chamberlain hem till London och förkunnade att han hade ”räddat freden i vår tid” och hyllades av sina trogna.
De härskande klasserna har alltid skrivit sin historia på folkens bekostnad och historieförfalskningen påbörjades redan när socialismen kunde uppvisa en organisering och fortgår i dag i massiv omfattning.
Det fanns många i det kapitalistiska lägret som trodde och hoppades på en tysk seger. Så också i Sverige och speciellt efter en rapport i oktober 1941, då alla löpsedlar dominerades av att Tyskland definitivt segrat över Sovjetunionen, att sista motståndet brutits och att endast rensningsaktioner förestod.
Ett par veckor senare framförde kung Gustav V sina varmaste gratulationer till Hitler genom det tyska legationsrådet Dankwort som löd:
”…ända sedan slutet av första världskriget har kungen insett vilken allvarlig fara bolsjevismen varit och fortfarande är, inte bara för Norden utan för hela Europa. Kungen önskar därför öppet uttrycka till Führern sitt varma tack för deras beslut att krossa denna pest…. Han tillade att han var mycket angelägen att bevara de goda relationerna mellan Sverige och Tyskland och uppmanade mig att behandla ovanstående ytterst konfidentiellt, så att det inte kom till allmänhetens kännedom. Vid samtalets slut uttryckte konungen förhoppning att hans regering snart och på ett gynnsamt sätt skulle handlägga frågan om kommunistpartiets bannlysning!
Desamma förhoppningarna infann sig liksom hos kapitalets andra förespråkare också hos SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen (nuv. Svenskt Näringsliv) som i ett instruktionsbrev till sina ombudsmän framlade följande:
”Det finns många som tror att vi står inför en nyordning i Europa efter tyskt mönster. Skulle så bli fallet finns det ingen anledning att öka vår stridsgemenskap. En förutsättning härför är att Tyskland vinner kriget. Skulle Tyskland ej vinna kriget, innebure detta en enorm framgång för arbetarna, varvid arbetsgivarna skulle få svårt att öra sig gällande”.
Att det var Sovjetunionens heroiska bidrag, vars Röda Armé och befolkning betalade med 26 miljoner döda och var avgörande för segern över nazi- fascismen talar sitt tydliga språk:
Tyskarna led 80% av alla sina förluster i striderna mot Sovjetunionen, d.v.s. ca 10 miljoner soldater. Sovjet befriade 11 europeiska länder 1 000 000 kv.m och 113 000 000 människor från fascismens förtryck.
Men i sammanhanget får inte partisanrörelsen förglömmas och det folkliga motståndets modiga och betydande kamp mot den tyska, italienska, spanska, japanska och även ungerska, rumänska och bulgariska fascismen.
Det var med segern 1945 och byggandet av det socialistiska blocket som miljoner män och kvinnor befriade sig själva från exploatering, förtryck och kolonialism, med en arbetareklass som vann enorma sociala och politiska segrar som vare sig förr eller senare uppnåtts i historien.
I rådande stund när kapitalet genomgår en djup kris, i viken den imperialistiska offensiven träffar den arbetande massan mycket hårt, står mänskligheten åter inför en stor fara som ett resultat av imperialismens upprustning, förstärkning av militära allianser och försök att kraftigt utöka exploateringen, splittring av arbetareklassen, avskedanden och arbetslöshet, fattigdom och förnekande av de mest grundläggande behoven för miljoner människor.
Därför uppmanar vi till firande av 68- årsdagen av segern över fascismen som en viktig aktion i klasskampen, i kampen för fred, mot den monumentala historieförfalskningen och mot antikommunismen, vilken som historien visar är antidemokratisk. Kapitalismens människofientliga krafter som försöker sätta likhetstecken mellan fascism och kommunism för att radera ut kommunisternas avgörande roll för människans befrielse från det nazi- fascistiska oket. Målet är att dra kommunismen inför rätta för att olagligförklara och förbjuda den. Inte enbart kommunisternas handlingar, utan alla som opponerar sig mot kapitalets dominans och exploatering, med syfte att förfölja och kväva de som på något sätt gör motstånd och på ett organiserat sätt kämpar mot monopolen och imperialismen.
För oss kommunister återväcker 68- årsdagen av segern vår djupa övertygelse om den sociala frigörelsen, i enlighet med våra värderingar och befriande ideal; framtiden tillhör inte de som förtrycker och exploaterar men till arbetare och människor som gör motstånd och kämpar för mänsklighetens frigörelse från bojorna och mot människans exploatering av människan och för ett samhälle i vilket arbetarna fullt ut kan åtnjuta värdet av det som de producerar, sociala framsteg, fred och välfärd.
Framtiden hör inte till kapitalisterna men folket genom socialismen och kommunismen.
(Kursiveringar är utdrag ur ”Svenska folkets undangömda öden” av Gustav Johansson,
Bo Cavefors Bokförlag 1968)
Även bland de flygplan som kom fram i bra skick var många föråldrade modeller som inte gick att använda i strid, enbart i arbete långt bakom fronten. Dessa är fakta som måste kännas till när man diskuterar Lend-leaseavtalet. De västallierades krigsmateriel till Sovjetunionen var välkommet men inte något som gav Sovjetunionen segern. Segern över Nazityskland vanns med de sovjetiska folkens egna krafter.