Öppet brev till ledamöterna i Sveriges riksdag

Sommaren 2004 kom det lettiska företaget Laval un Partneri till Vaxholm för att genomföra en ombyggnad av Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Detta skulle bli starten på en av de mest uppmärksammade och debatterade händelserna någonsin på svensk arbetsmarknad.

Vad frågan handlade om, och fortfarande handlar om, är rätt enkel. Ska utländska företag få komma till Sverige och genomföra arbete och betala sin personal lägre löner än de som gäller i Sverige? Om detta tillåts skulle det innebära att svenska kollektivavtal sätts ur spel. Vi får en låglönekonkurrens och svenska företag kan inte konkurrera på samma villkor.

I Vaxholm visade det sig att det lettiska företaget betalade löner långt under kollektivavtalsnivån och Byggnads och Elektrikerförbundet försatte därför skolbygget i blockad. Detta för att få Laval att teckna avtal med Byggnads och därmed se till att de lettiska byggjobbarna fick samma löner som sina svenska kollegor.

Nu startades en häxprocess mot Byggnads och Elektrikerna som saknar motstycke. Vi blev som fackförbund beskyllda för att vara rasister och vilja stänga gränserna. Många av våra kritiker välkomnade i själva verket låglönekonkurrensen. De önskade inget hellre än att se försvagade fackföreningar. Men den debatten vågade de inte ta med oss, utan istället svartmålades fackföreningsrörelsen.

I rättssalarna gick det inte bättre. Både EG-domstolen och sedan Arbetsdomstolen konstaterade att Byggnads och Elektrikerförbundets blockad av Laval var felaktig och stred mot EG-rätten. Detta trots att vi hela tiden, till punkt och pricka, följt den svenska rätten och den svenska modellen på arbetsmarknaden.

EG-domstolen konstaterade helt enkelt att svensk lagstiftning var ett hinder mot den fria rörligheten och domstolen tyckte således att det var viktigare med fri rörlighet än med fackliga rättigheter.

Plötsligt hade vi en situation där Byggnads och Elektrikerförbundet hade vidtagit en stridsåtgärd, helt enligt svensk lagstiftning, i syfte att förhindra låglönekonkurrens och en EG-domstol som struntade i detta och satte fri rörlighet högre.

Resultatet av detta blev att Byggnads och Elektrikerförbundets medlemmar blev dömda att betala drygt 3 miljoner i skadestånd till Laval. Ett fullkomligt absurt resultat och en lika absurd situation för fackföreningsrörelsen.

Eftersom EG-domstolen konstaterade att den svenska lagstiftningen stred mot EG-rätten såg sig den svenska regeringen tvungen att inför den s.k. Lavallagen, som innebär att svenska fackföreningar inte kan kräva svenska kollektiv-avtal av utländska företag som verkar i Sverige.

Vi kan nu också se resultatet av EG-domen och Lavallagen på svensk arbetsmarknad. Utländsk arbetskraft blir utnyttjade under slavliknande förhållanden och det råder låglönekonkurrens. En situation som inte är till gagn för någon.

Nu hade historien kunnat vara slut här. Men till vår stora glädje kom det för några månader sedan en rapport från FN:s arbetsmarknadsorgan ILO. Rapporten fullständigt sopar mattan med EG-domstolen och den svenska regeringen och ger Byggnads och Elektrikerförbundet full upprättelse.

ILO underkänner Lavallagen och säger att den strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt. ILO menar att fackföreningarna visst har rätt att vidta stridsåtgärder för att få till stånd kollektiv-avtal med utländska företag.

ILO säger också att Byggnads och Elektrikerförbundet har utsatts för allvarliga föreningsrättsliga kränkningar och uppmanar regeringen att kompensera oss för de skadestånd som vi tvingades betala till Laval.

Det har varit väldigt tyst från regeringens sida efter ILO:s yttrande och inte har vi sett skymten av några pengar. Vi kommer därför idag att skicka en faktura till statsminister Fredrik Reinfeldt på 3 miljoner kronor och vi förväntar oss att regeringen omedelbart betalar. Våra medlemmar väntar.

Vi skickar också detta brev till samtliga riksdagsledamöter med krav på att ni omedelbart tar initiativ så att Lavallagen förpassas dit den hör hemma – i papperskorgen. Svensk arbetsmarknad har inte tid att vänta en enda dag till.

Slutligen skulle det vara en fin gest från alla våra kritiker, som genom åren beskyllt oss för både det ena och det andra, att samlas för en gemensam ursäkt till Byggnads och Elektrikerförbundets medlemmar och alla våra utländska arbetskamrater.

Vi lovar att inte säga – vad var det vi sa, vi hade rätt hela tiden!

Johan Lindholm

Ordförande Byggnads

Jonas Wallin

Ordförande Elektrikerna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.