Av Kommunals slogan ”vi tar fajten” blev det inte mycket över när väl avtalet undertecknades efter nio dagars strejk.
Fajten sträckte sig inte över den ”Saltsjöbadsanda” med klassamarbete som viktigaste ingrediens, som till stora delar präglar de flesta avtalsrörelser i Sverige. En löneökning, som inte överstiger de av IF Metall och kapitalet dikterade normerna samt ett treårigt avtal med fredsplikt, tyder knappast på någon häftigare fajt.
Fajten var mest på det verbala planet, när det blev allvar fick fajtandan vika för klassamarbetet.
Innan ”fajten” utbröt beskrev man bussförarnas arbetssituation enligt följande; ”15 år på samma jobb och fortfarande provanställd. Schemaläggning ner på sekunder och hundradelar och 13 timmars arbetsdag. Entreprenörsbyte i trafiken – då måste du söka om ditt jobb. Så ser verkligheten ut för många anställda inom trafiken i Sverige. Arbetsgivaren vägrar att möta Kommunals krav om förbättrade villkor och därför varslar Kommunal om strejk för 1 400 anställda i trafiken.”
Nu slår man sig till ro med att inflytande över schemaläggningen ökar, vilket möjliggör bättre arbetstider och att de anställda kan få den dygnsvila de behöver. Korta matraster skall inte längre vara regel och ständigt återkommande. Det Kommunal kallar avtalsregleringar vid entreprenörsbyten tycker Peter Jeppsson, vd för Bussarbetsgivarna, är bra.
– Det känns bra att vi nått en överenskommelse för att minska oron vid upphandlingar samtidigt som vi har tryggat den fria anställningsrätten.
Den fria anställningsrätten har alltid för arbetsköparna varit synonym med att fritt välja och vraka bort fackliga aktivister och anställda som är beredda att ta en verklig fajt.
Man kan ju med anledning av arbetsköparnas uttalanden undra på vilket sätt de gått Kommunals krav tillmötes?
Det kan knappast vara så att strejken avblåstes på grund av att strejkkassorna var på väg att tömmas. Där finns ytterligare cirka 30 miljarder kronor hos de olika förbunden och LO, och solidariteten kan inte bara vara en läpparnas bekännelse. Skall de bara användas för att ge fackbossarna styrelseuppdrag i alla möjliga och omöjliga fonder?
