Sverige har sin egen shejk, liksom Saudiarabien har. Han heter Marcus Wallenberg och styr sitt rike genom sina undersåtar i både regering och riksdag, som det passar honom. Precis som den saudiske shejk Abdullah gör i sitt lydrike.
Klassamarbetet mellan S och monopolkapitalet har alltid varit innerligt, i synnerhet med det Wallenbergska. Så uppstod överenskommelsen dem emellan om att 2005 göra en gigantisk vapenaffär med diktaturen Saudiarabien för att temporärt stilla Wallenbergmonopolets omättliga penning-hunger.
År 2006, i konflikt med svenska vapenexportlagar till diktaturen Saudiarabien fick t o m den nytillträdda moderata alliansregeringen kalla fötter och tvekade att fortsätta affären. I detta skede ger Marcus Wallenberg kommando om att fortsätta ”överenskommelsen” (den med sossarna) för att andra ”samarbetsområden” (stora vapenaffärer) i anslutning till den ursprungliga inte skulle äventyras.
I lydriket lyssnar undersåtarna till ’his masters voice’.
Hela spelet kommer dock att avslöjas av radiojournalisterna Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman, två män som till skillnad från många av sina ”kollegor”har förstått innebörden av att vara journalist.
Tolgfors tvingades att avgå- någon måste ju bära hundhuvudet så att resten kan sitta kvar, Frivilligt eller inte, han gick säkert inte lottlös. Men mannen i ledningen av ”den svenska demokratin”- Marcus Wallenberg, han som aldrig blivit demokratiskt vald, sitter kvar, generation efter generation.
Så fortsätter devisen: ”Att verka utan att synas” att gälla.
Så snart medians nedtystning-apparat i den svenska statsmaktens ägo har fått göra sitt kommer händelsen att bli ett kommatecken i svensk media och historieskrivning.
Det är denna typ av demokrati som har sin givna plats på historiens skräphög. Därför fortsätter SKP sin revolutionära kamp.
Kjell Bygdén
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
