Kommentar till presidenternas presskonferens i Havanna

Det är värt att läsa, båda presidenternas tal. Men med tanke på att Obama talar för den supermakt som bryter mot folkrätten och fortfarande blockerar Kuba, och har stora problem hemmavid när det gäller mänskliga rättigheter, är det mest intressanta att inga sådana frågor ställdes till honom. Detsamma gäller svenska mediers rapportering och diskussion, inte minst den mellan Birgitta Olsson och Hans Linde på TV2, som var helt överens om att brottslingen i sammanhanget är Kuba.

Frågestunden i Havanna. Jag har fäst mig vid två frågor och två svar.

Den första frågan ställdes till Obama, den gällde mänskliga rättigheter, men inte i USA, utan i Kuba: När ni mötte president Castro med vilka ord uppmanade ni honom att genomföra demokratiska reformer och vidga de mänskliga rättigheterna här i Kuba.

Samma frågare till president Castro: Ser ni en ny och demokratiskt riktning för ert land? Och varför har Kuba politiska fångar? Och varför friger ni dem inte?

President Obamas svar: Vi har haft fruktbärande samtal om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har två olika system – regeringssystem, ekonomiska system. Och årtionden av djupgående motsättningar, bilateralt och internationellt.

Vi rör oss framåt, och ser inte bakåt. Vi ser inte Kuba som ett hot mot USA. Men även med länder runt om i världen som vi har normala förbindelser med fortsätter vi att stå upp för grundläggande principer som vi tror på. Amerika tror på demokrati. Vi tror på yttrandefrihet och mötesfrihet och religionsfrihet, det är inte bara amerikanska värderingar. De kanske inte tar sig exakt samma uttryck i alla länder, de är kanske inte fastlagda på exakt samma sätt i varje lands grundlag, eller lagligt skyddade på samma sätt, men inriktningen – den mänskliga drivkraften för frihet, den frihet José Martí talade om, tror vi är en universell längtan. President Castro har sagt att hans anser att även att se till att alla får en anständig utbildning och hälsovård och en trygg ålderdom – att det också är mänskliga rättigheter. Personligen är jag inte oense med honom på den punkten.

Men det minskar inte andra bekymmer. Och målet med samtalen om mänskliga rättigheter är inte att USA ska tala om för Kuba hur de ska styra sitt land, utan att vi kan ha uppriktiga samtal om detta och förhoppningsvis lära av varandra.

President Castro till frågeställaren: Var frågan ställd till mig eller till president Obama. Du talade om politiska fångar.

Frågeställaren: jag ville veta om ni har kubanska politiska fångar och varför ni inte friger dem.

President Castro. Ge mig en lista på politiska fångar så ska jag frige dem omgående. Bara en lista. Vilka politiska fångar. Ge mig namn. När mötet är över, ge mig en lista. Och om vi har dessa politiska fångar ska de friges innan kvällen är över.

President Castro svar på frågor om mänskliga rättigheter.
Det finns 61 internationella MR-frågor. Hur många länder i världen lever upp till dem alla? Kuba lever upp till 47.

Finns det någon heligare fråga än rätten till hälsa, så att inte miljoner barn dör för att de inte kan vaccineras eller få läkemedel?

Och rätten till gratis utbildning för alla, i många länder anses det vara en mänsklig rättighet. Och rätten till lika lön för lika arbete, män får bättre betalt på många håll. I Kuba får de samma lön för samma arbete.

Jag kan ta många exempel, vi kan inte använda dessa rättigheter för politiska konfrontationer mellan länder.

Men låt oss arbeta för att alla kan leva upp till alla mänskliga rättigheter.
Men vi ska sluta i tid. Det var inte rätt att fråga mig om politiska fångar i allmänhet. Men ge mig en lista på namn.

Eva Björklund
Svensk-Kubanska Föreningen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.