Ilya Zorkhin Nilsson, internationell sekreterare i SKP, framförde under gårdagen följande tal vid det internationella mötet för kommunistiska- och arbetarpartier (IMCWP) i Hanoi, Vietnam.
Först och främst skulle jag å Sveriges Kommunistiska Partis vägnar vilja tacka och gratulera Vietnams Kommunistiska Parti som anordnar denna konferens. Samtidigt vill vi också uttrycka vår fulla beundran för det heroiska kommunistpartiet och Vietnams storslagna folk för att man som första land besegrat den amerikanska imperialismen. Er storslagna seger är en seger för alla arbetare världen över.
I vårt förra bidrag slog vi hål på och avslöjade den allmänt rådande myten om Sverige som progressivt och fredligt land. Detta gjorde vi genom att belysa Sveriges roll och deltagande i militära interventioner i Afghanistan, Syrien och Libyen. Vi nämnde också privatiseringshysterin som föregick och följde efter inträdet i EU.
Av särskild stor vikt är det faktum att Sverige som nu kanske enda återstående land har ett grundskole- och gymnasieutbildningssystem som tillåter statligt finansierade vinstdrivande skolor, ofta i riskkapitalisters regi, just efter att denna modell förbjöds i Chile förra året. Profiter genereras inte överraskande genom nedskärningar där man t ex avskedar lärare och ökar arbetsbördan för den återstående personalen, inför sk lärarlösa föreläsningar samt att man lägger ned skolbibliotek och andra resurser som använts i utbildningen.
Inom den gymnasiala utbildningen i Sverige är 25 procent av alla elever inskrivna i denna sorts skolföretag och förståeligt nog försätts elever i väldigt svåra situationer när deras respektive skolor gått omkull efter att ha plundrats av ägarna. Denna process medför att eleverna ofta förlorar år, vilka i sin tur kan komma att påverka deras framtida anställningar och akademiska möjligheter livet ut. Det är inte underligt att denna utveckling leder till att studenter underkänns och ej uppnår tillfredsställande studieresultat. Sveriges framtid sätts på spel. Vidare, skulle TTIP, eller ett liknande avtal ratificeras, kommer företag få möjlighet att stämma stater som stiftat lagar som stjälpt profiterna, och tvinga igenom lagförändringar, inklusive sådana som berör inskränkningar i systemet med statsfinansierade skolföretag, vilket ytterligare förstärker absurditeten i det hela.
Om vi återgår till frågan om krig och fred har tyvärr stora förändringar ägt rum bara under det senaste året, som förvärrat situationen avsevärt. Det var redan från allra första början vårt intryck att försvarsmakten befann sig i maskopi med de US-imperialistiska intressena som manifesterat sig i diverse avtal, utbyten och utbildningsprogram. Nu har detta samarbete dock stärkts i och med värdlandsavtalet med Nato som godkändes av socialdemokratiska och andra borgerliga element i den svenska riksdagen. Detta värdlandsavtal med Nato innebär att utländska farkoster, ibland utrustade med kärnvapen, kan stationeras och placeras ut på svenskt territorium. Dessutom tillåter värdlandsavtalet att offensiv krigföring får utgå från svensk mark medan det samtidigt också utlovar immunitet och garantier åt utländska installationers säkerhet och logistik. Samtidigt visar också opinionsundersökningar att svenska folket i stor utsträckning inte är medvetna om vad Nato är för något och vad neutralitet innebär. Detta sannolikt på grund av den sjunkande utbildningsnivån kombinerat med medias monopolisering.
I nuläget är motsvarande 70 procent av Stockholmsbörsens rikedomar koncentrerade till 15 familjer. Tre familjer äger praktiskt taget hela den sk fria pressen vilket resulterar i total dominans av borgerliga perspektiv. Den minsta antydan till verklig opposition filtreras bort systematiskt. De är smarta, de förklär sin egen propaganda med förevändningar om försvar mot påstådd rysk propaganda. Ett exempel på detta är de påstådda överträdelserna begångna av förmodade ryska ubåtar strax innan försvarsbudgetförhandlingarna. Ubåtar vars påstådda närvaro passande nog är omöjlig att vederlägga. Så småningom fann man att de så kallade avgörande bevisen härrörde från svenska fartyg, men skadan var redan skedd och målen var uppfyllda.
När man sätter ihop alla pusselbitar, värdlandsavtalet med Nato, den massiva ryskfientliga propagandakampanjen och uttalandena från höga svenska officerare att landet kan komma att befinna sig i krig inom några års tid, är det lätt att komma till en slutsats. Vi ser en psykologisk förberedelse som ska göra det möjligt för det svenska folket att lättare acceptera ett potentiellt framtida krig mot Ryssland.
Under året har vårt parti och andra progressiva organisationer samarbetat i att skapa lokala aktionsgrupper mot NATO, som sträckt sig över hela landet, anordnat torgmöten, offentliga debatter och delat ut flygblad. Allt detta kulminerade i den största manifestationen mot Nato i vårt lands historia. En manifestation som dock fortfarande var liten, och relativt blygsam sett ur ett internationellt perspektiv.
För övrigt får vi inte glömma flyktingfrågan som blivit alltmer viktig och relevant efter de US-imperialistiska interventionerna, som skett och sker både öppet och genom ombud, i bland annat Libyen och nu i Syrien. Imperialismens växande antal offer, människor som befinner sig i alltmer desperata situationer, ges i många fall få andra reella alternativ än att lämna sina hem för att fly till samma fientliga länder, där de exploateras, och, under paroller av exempelvis ”inträdesjobb”, i allt högre omfattning används som brickor i kapitalets kamp mot arbetsrätten. Flyktingkrisen är långtifrån klasslös. Det är därför nödvändigt att inkludera och organisera migrantarbetare i vår gemensamma kamp och visa vår solidaritet med alla kämpande människor.
Vårt parti är fortfarande litet, men sedan vår senaste partikongress 2013 har vi bildat tre nya lokalorganisationer. Ett helt nytt partidistrikt för Mellansverige har konstituerats och ett annat håller på att konstitueras i syd. Det kan uppfattas som små steg på internationell nivå, men med tanke på våra förutsättningar som litet parti i norra Europa, är sådan framsteg betydande. En annan bedrift är att vi nu har en vänorganisation till Fackliga världsfederationen verksamt i vårt land vilket förhoppningsvis innebär början på inrättandet av en klassmedveten opposition till de klassamarbetande socialdemokratiska fackföreningarna. En sådan opposition har inte existerat i vårt land på 50 år.
En komplicerande fråga är att majoriteten av potentiella partikamrater i Sverige är medlemmar i en rad andra partier som i första hand är aktiva i andra delar av världen, men som fortsatt håller sig med organisationer i vårt land. Resultatet av detta blir att många, med några få undantag, blir fjärmade från det politiska landskapet och isoleras från klasskampen. De väljer istället att stödja opportunistiska krafter såsom Vänsterpartiet- ett parti som godkände den militära interventionen i Libyen och som nu står vid sidan av och tittar på i total tystnad medan Sverige långsamt glider in i Nato. Ett parti som stödde statskuppen i Ukraina och i solidaritet med denna hissade petluriafanan vid sina valbodar. Ett parti som när fredsrörelsen motsatte sig att skicka trupper till Afghanistan röstade för.
Det kan inte understrykas nog att medlemmar och sympatisörer till broderpartier i exil måste ta kontakt med lokala broderpartier. De är en del av samma arbetarklass och delar samma erfarenheter, men de saknar värdefull kunskap som byggts upp lokalt. I sin tur går vi också miste om deras kunskap. Det är på tiden att vi enas kring att ta fram ett direktiv som ber partimedlemmar bosatta utomlands att kontakta lokala broderpartier där de kan aktivera sig istället för att fragmenteras efter nationalitet.
Till sist, nästa år är inte bara vårt partis hundraårsjubileum, utan det är också Oktoberrevolutionens hundraårsjubileum. Rättigheter som vi tar för givna idag stred och tillskansade sig arbetande män och kvinnor genom hård kamp och stora uppoffringar. En kamp som måste firas och fortsätta oavsett hur svåra de givna villkoren är, då vi idag lever i en tid då fundamentala förändringar behövs brådskande för att garantera freden och människans värdighet.
