För att förstå och beskriva skillnaden mellan de olika partierna (kommunistiska och socialistiska) på Irland måste man gå tillbaka till 1960-talet och till 30-talet.
Först det ’äkta’ kommunistiska partiet – Communist Party of Ireland – vilket är det enda parti som kallar sig för just kommunister. CPI bildades 1933. 1941 upphörde partiet för ett antal år. Jag har inte fått någon förklaring till den anledningen men troligen – enligt min egen uppfattning – var på grund av andra världskriget (om någon annan har någon annan åsikt eller har vetskap om detta är hen välkommen att dela med sig den infon). På Nordirland fortsatte emellertid att existera under namnet Communist Party of Northern Ireland (CPNI). Partiet återbildades 1948 med namnet Irish Workers Leage. 1962 ändrades namnet till Workers Party. Men ändrades återigen 1970 till sitt nuvarande namn. Partiet är marxistiskt, leninistiskt och refererar givetvis till den irländska filosofen James Connolly. Medlemmarna är mycket aktiva i den irländska fackföreningsrörelsen – mer aktiva där än i partiet. Verkar på båda sidor om gränsen. Enligt min egen åsikt är CPI mycket likt vårt eget SKP.
Därefter kommer det besvärliga – att beskriva de andra partierna. De är alla i grund och botten socialistiska och marxistiska partier. Den enda skillnaden eller det gemensamma jag kan se är att de har en historia tillsammans – eller är ’barn’ till ett annat parti. Ni tycker kanske att vi socialister är splittrade här i Sverige, så är det inte mot vad partierna på Irland är. De enda som sticker något är CPI och PBP/AAA. Dessutom verkar vissa partier på båda sidor om gränsen – vissa gör det inte.
Jag måste göra det genom Sinn Féin även om detta parti under de senaste åren blivit nyliberalt eller gått högerut de senaste åren. På 1960-talet fanns – vad jag känner till – tre socialistiska partier på Nordirland: Sinn Féin, Workers Party (nu CPI – se ovan) och SDLP. Sinn Féin och Workers Party (CPI) är etablerad på båda sidor om gränsen medan SDLP verkar endast på Nordirland. Emellertid finns SDLP:s syster parti – Irish Labour Party – i Republiken. SDLP och Labour är som Socialdemokraterna här hemma och gått i samma riktning – nämligen högerut. Sinn Féin var ganska litet parti i början av 60-talet. Men när medborgarrättsrörelsen NICRA (Northern Ireland Civil Right Association) formades 1965 steg deras medlemstal. Även om det var medlemmarna ur SDLP som främst (eftersom det partiet var större) protesterade mot Gerrymandering och den s k apartheiden som katolikerna blev drabbade av. Mellan 1965-69 försökte unionisterna och lojalisterna stävja protesterna och marscherna med våld. Protestantiska politiker och religiösa ledare piskade upp stämningen med en fascistiska retorik. Trissade den protestantiska arbetarklassen till att gå bärsärkagång främst i de katolska kvarteren i Belfast och Derry. Tillsammans med RUC, B-Specials (en laglig halvparamilitär protestantisk organisation) och den protestantiska arbetarklassen brände, misshandlade och mördade de människor (katoliker men även progressiva protestanter drabbades). Människor blev arresterade och kunde upphittas senare grovt misshandlade eller mördade. Det var en hemsk och grym terror från unionistiskt håll, som inte väckte några protester från några utländska myndighet. Inte ens den irländska. Den svenska regeringen valde att hålla blickarna på händelseutvecklingen i Tjeckoslovakien.
Varför berättar jag nu detta? Hör det samman med beskrivningen av partierna? Ja, tyvärr, så gör det det. 1969 anlände den brittiska armén – för att som det sades från den brittiska regeringen ’beskydda katolikerna från protestanterna’. Varje katolik skulle senare förstå att britterna stod/står på protestanternas sida i den här konflikten – ’Vem beskyddar oss från beskyddarna?’
IRA var på den tiden avsomnat och hade få medlemmar på Nordirland. De enda vapen de hade var några rostiga gevär och revolvrar som de äldre medlemmarna hade. IRA:s befälhavare i Belfast, Billy McMillan, vägrade att försvara den katolska arbetarklassen och befolkningen mot mobben från den protestantiska arbetarklassen. Så IRA splittrades – och så gjorde även Sinn Féin. Först i två delar – Provisoriska Sinn Féin och Officiella Sinn Féin.
Officiella Sinn Féin har – även nu som Workers Party – alltid aspirerat som det ’riktiga’ eller ’äkta’ partiet av Sinn Féin. Officiella Sinn Féin ändrade 1977 sitt namn till Sinn Féin Workers Party men namnet ändrades igen 1982 till nuvarande Workers Party. Workers Party är marxistiskt och leninistiskt och hade kontakter med Sovjetunionen. Men de har aldrig kallat sig för kommunister. Workers Party är liksom SKP medlemmar av ’The INITIATIVE of communist and workers´parties in order to study and elaborate European issues and to coordinate their activity’. Partiet verkar på båda sidor om gränsen.
Irish Republic Socialist Party bröt sig ur Officiella Sinn Féin 1974. IRSP står mellan Workers Party, CPI och PBP. Deras filosofi består av Marx, Lenin, Connolly, Costello (grundaren för IRSP), Ta Power (Thomas ’Ta’ Power – en filosof från 70- 80-talet, det finns ett dokument från honom på Marxistarkivet) och Mallow (om någon i Sverige känner till vem Mallow var ber jag er kontakta mig – jag kan inte hitta något om honom). Partiet var det första parti på Irland som var för abort och homosexualitet. IRSP är faktiskt det enda parti som har haft (har kanske fortfarande) protestantiska medlemmar. De bedriver en kampanj för att locka fler från den protestantiska befolkningen. Verkar på båda sidor om gränsen.
PBP/AAA är en sammanslagning av partierna People Before Profit och Anti-Austerity Alliance. För att krångla till det ännu värre så finns PBP i Nordirland medan de tillsammans med AAA är organiserade i Republiken – AAA finns alltså inte på Nordirland. Partiet är i grund och botten ett trotskistiskt. Men är även ett marxistiskt och socialistiskt parti. En av de färgrikaste personerna i PBP är Eamonn McCann som i somras tog en plats i Nordirlands parlament – still going strong – 73 år gammal! Eamonn var en av dom som organiserade NICRA på 60-talet och är den fredligaste människan och politiker Nordirland någonsin producerat (kanske även John Hume SDLP kan dela den platsen). Trots konflikten så har han aldrig kunnat förmå sig att ta upp den väpnade kampen. Och humorn har han behållit. Hans kollega Richard Boyd Barrett är även han en färgrik politiker och sitter i Dáil (Irlands underhus) och driver regerande högerpolitiker från Fine Gael och Fianna Fáil till vansinne. Partiet har stark medvind i valen på Irland och Nordirland i våras. De till och med ’stal’ Jerry Adams distrikt från östra Belfast.
Det här var bara ett urval av socialistiska partier på Irland. Det finns fler. Men utrymmet i en blogg är begränsat. Varför jag valde dessa partier är för att jag tror på att dessa har framtiden för sig. Nuvarande Sinn Féin nämnde jag inte heller eftersom de inte är uttalat socialistiskt parti.
Kerstin Stigsson
