Nu är jag arg. Jag är ledsen och besviken. När man är arg är det lätt att förgå sig men jag ska försöka att hålla en god ton i denna insändare.
Nyheterna har nått oss att man skjuter flyktingar vid den turkiska gränsen. Det har skett vid flera tillfällen. Sist nu var det elva personer däribland kvinnor och barn som blev offren. Det finns för många vittnen för att Turkiet skall kunna förneka och frias från ansvar.
Det råder total politisk tystnad om detta. Istället skickar Sverige stora summor pengar till det land som mördar de som flyr de krig västvärlden har skapat. Ja, jag skrev redan i början av år 2000 om krigen mot Libyen och Syrien. Man kan utläsa detta i dokumenten PNAC som låg på herr Bush’s skrivbord när han gavs makten år 2001. I stället inför den socialdemokratiska regeringen understödda av de andra partierna i riksdagen lagar som förhindrar familjer att återförenas i ett krig som splittrat dem.
Jag är mycket ute på Facebook. Ytterst få reaktioner har jag sett. Det är mest människorättsorganisationer som reagerat. Var finns det folkliga engagemanget? Är det bara jag som bryr sig om att man skjuter obeväpnade människor, däribland barn?
Astrid Boman
