Efter ett tre år långt avbrott är Turkiets Kommunistiska Parti tillbaka på den politiska scenen. Detta möjliggjordes av ett historiskt möte i Istanbul där tusentals kommunister från hela Turkiet deltog, såväl som centralkommittéledamöter från åtskilliga kommunist- och arbetarpartier över hela världen.
2014 års politiska kris som ledde till en splittring och upphävandet av TKP avslutades tack vare de samlade viljorna hos tusentals kommunister. Efter kallelsen som sju medlemmar i TKP gjorde den 27 december, samt genom uppropet som kommittén ansvarig för TKPs kontinuitet, som bildades 2014, samlades tusentals kommunister från hela landet i Istanbul.
Den historiska sammankomsten inleddes med ett tal av Yaşar Çelik, en av de sju TKP-medlemmar som var ansvarig för kallelsen till konferensen.
Giorgos Marinos (KKE): ”vi välkomnar de turkiska kommunisternas beslut”
Giorgos Marinos, medlem i Greklands Kommunistiska Partis (KKE) centralkommittés politbyrå läste upp KKEs hälsning.
”I vår hälsning från 2016 hävdade vi att ert parti skulle ta över det namn som det förtjänar och att det var hög tid att bland folket och inom den internationella kommunistiska rörelsen kämpa som Turkiets Kommunistiska Parti, som TKP. Vi välkomnar de turkiska kommunisternas beslut och gratulerar dem” stod det i hälsningen.
Marinos, som underströk den starka relationen som i flera år funnits mellan TKP och KKE, sa även att ”relationen mellan TKP och KKE är ett exempel på en internationalistisk relation som byggts upp under väldigt svåra förhållanden. Vårt förhållande guidas av klassintressen, enheten mellan den arbetande klassen i våra två länder, kampen för kapitalismens störtande och byggandet av socialismen och kommunismen. Detsamma gäller för våra ungdomsorganisationer: KG [Kommunistisk Ungdom] och KNE [Greklands Kommunistiska Ungdomsförbund].
Efter Marinos tal tog Alberto Gonzalez Casal ordet å Kubas Kommunistiska Partis (PCC) vägnar. Casans nämnde vikten av TKPs återvändande till den politiska scenen.
Kommittén fördelar ansvar och funktioner
Efter Casals tal gjorde İbrahim Bulut, en av medlemmar i kommittén ansvarig för TKPs kontinuitet ett uttalande å kommitténs vägnar. Han sa kommittén genomfört det uppdrag man åtagit sig med tålamod och ära, trots åtskilliga problem.
”I juli 2016 utfärdade kommittén en vädjan för TKPs återvändande till den politiska scenen. Vädjan gjordes i vetskap om behovet av Turkiets Kommunistiska Parti för kampen för socialismen och för vårt land. Vår vädjan mottogs entusiastiskt och fick stöd av flera kamrater”, sade Bulut.
Bulut förklarade och sammanfattade processen, från början tills idag, och menade att folket som samlats idag visar att det finns en vilja att TKP ska återvända till den politiska scenen. Han sade att kommittén med nöje delegerar det ansvar och de funktioner som de har burit i två och ett halvt år till den kommitté som valdes av församlingen.
Kaya Güvenç, en annan av kommitténs medlemmar, sa att det vore möjligt och legitimt för mötet att fatta egna och självständiga beslut.
Güvenç lade fram ett förslag till TKP-medlemmarna som deltog på mötet att ledamötena i Kommunistiska Partiets (KP – Turkiet) centralkommitté skulle utgöra den centrala viljan hos TKP och att dessa kamrater skulle axla rollen som TKPs centralkommitté, tills dess att en regelrätt kongress kan organiseras under 2017.
Kemal Okuyan: ”Ett kommunistiskt parti är det parti som fokuserar på att omkullkasta det kapitalistiska styret”
Efter att ovanstående beslut godtagits av TKPs medlemmar bjöds Kemal Okuyan, förste sekreterare i KPs centralkommitté, in att hålla ett tal å TKPs centralkommittés vägnar.
Okuyan inledde sitt tal med frågan ”vad är syftet med ett kommunistiskt parti?” och underströk oförsonligheten mellan arbetarklassens och borgarklassens intressen och menade att TKP aldrig kompromissat med det kapitalistiska systemet och kampen för socialismen. Kemal Okuyan betonade att ett kommunistiskt parti ”är partiet som fokuserar på störtandet av det kapitalistiska styret; det är förtruppen och det som möjliggör den processen.”
Med hjälp av jämförelser mellan de sovjetiska och kubanska revolutionerna, som bägge startade med de kommunistiska partiernas ledarskap och som karaktäriserades av rörelser med ett begränsat antal medlemmar, och det tyska socialdemokratiska partiet i slutet av 1800-talet, som uppnådde goda resultat i valen men förlorade sin förmåga att utgöra ett hot mot det kapitalistiska systemet betonade Kemal Okuyan vikten av att aldrig göra avkall på målet att störta kapitalismen.
Trettiofyra kommunist- och arbetarpartier världen över skickade solidariska hälsningar till TKP.
