I ett pressmeddelande från mars 2017 tar Ingrid Eckerman, initiativtagare till uppropet Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar, upp hur den ovissa situationen för ensamkommande unga flyktingar leder till prostitution, droger, våld och kriminalitet. Hon skriver i ett nytt pressmeddelande den 2 september, apropå knivattacken på polismannen den 31 augusti på Medborgarplatsen i Stockholm, att den tidigare texten ”känns mycket aktuell idag, när vi fått reda på att den som stack en kniv i polismannens nacke var en ensamkommande daritalande ungdom som mått psykiskt dåligt en längre tid”. Det skrivs och spekuleras mycket om gärningsmannen, men det kan vara på sin plats att påminna om det vi faktiskt vet om den situation som Ingrid Eckerman beskriver – här med hennes egna ord:
”För många av ungdomarna med afghansk bakgrund är en utvisning till Afghanistan inte ett alternativ. De har inga kontakter där, de har inga möjligheter att försörja sig på hederligt arbete. De hamnar långt ner på sociala skalan, efter att ha prövat på att leva hos oss i ett jämlikt och jämställt samhälle. Då de kommer från västvärlden betraktas de ofta med misstro. Via internet håller sig ungdomarna väl underrättade om läget i Afghanistan. De vet att det är farligt att resa mellan ”lugna” områden. De vet att när man går ut så vet man inte om man kommer tillbaka. De vet varje attentat som sker, var, hur, riktat mot vem etc. De har sett filmen där IS beskriver hur många hazarer eller otrogna shia-muslimer man tagit livet av. I Afghanistan upplever de sig hotade till livet varje dag – av personliga skäl, för att de är hazarer eller för att de kan befinna sig på fel plats.
När de kom till Sverige hösten 2015 kände de sig äntligen trygga. De visste att de skulle bli omhändertagna, äntligen få gå i skola, kanske få hit sina familjer.
Idag känner de sig djupt svikna, som sårade djur. De har förlorat tilliten till människor, samhälle, till livet självt. En del väntar inte in det sista beskedet från Migrationsverket. I stället försöker de ta sitt liv, eller de dämpar sin ångest med heroin (svenska ungdomar hade tagit till alkohol), eller de sticker från sina boenden och blir papperslösa. Att många, trots sveket, fortsätter gå i skolan och hålla sig på rätt sida av lagen, beror på att det finns människor runt omkring dem som bryr sig, som de kan lita på, även om de inte kan lita på samhället, på politikerna, på dem som bestämmer.”
Apropå det nyss inträffade mordförsöket citerar Eckerman en ”god man” (en person som fungerar som en förmyndare för en ungdom) som i somras sade ”Politikerna vill inte inse att vi skapar monster”.
De fakta hon hänvisar till är skrämmande:
Redan i december rapporterades om unga ensamkommande som sålde sex på gatorna i Göteborg. Heroin har introducerats i vissa Stockholmsförorter där nio av tio missbrukare är ensamkommande. I Uppsala beskrivs rökheroinet som ett skenande tåg. Som en följd av detta ökar rån och annan kriminalitet. Utan civilsamhällets insatser skulle dessa problem vara oändligt mycket större. Migrationsverket räknar ändå med att vi får ytterligare 46 000 papperslösa fram till 2019.
Eckerman har en lista på de fördelar som finns med att behålla ungdomarna i Sverige, och några av punkterna är:
– Färre papperslösa, kriminella och missbrukare i Sverige och ökad trygghet för medborgarna.
– Fler arbetande händer i en underrepresenterad åldersgrupp.
– Tillvaratagande av de resurser som hittills satsats på de ensamkommande.
– Minskad resursåtgång för nya utredningar på Migrationsverket, för nya ärenden i domstolarna, för polishämtningar och förvar, för transporter till Afghanistan, för dem som så småningom återvänder hit.
Som avslutning förtjänar särskilt ett citat ur det nya pressmeddelandet att lyftas fram:
”Konflikterna i Mellanöstern, inklusive Afghanistan, är beroende av ständig vapenleverans. Sverige är en av de stora vapentillverkarna. Det finns ingen anledning att tro att våra vapen och vapendelar inte skulle vara med i krigen. Genom att exportera unga män till Afghanistan bidrar vi även till försörjningen av soldater i olika arméer, inklusive talibanerna, IS och Syrien. Vi är alltså medskapare till flyktingproblematiken.”
Redaktionen
