Våren har varit turbulent för den amerikanska utbildningssektorn. Under våren har lärare strejkat i fyra delstater och även skolbusschaufförer har deltagit i strejkerna. På vissa håll har lärarna vunnit framgångar, på andra håll kämpar de fortfarande. Den gemensamma nämnaren för lärarna i hela landet är kraftiga nedskärningar i utbildningen sedan krisen 2008. Lärarnas löner har minskat med flera tusen dollar per år och villkoren har kraftigt försämrats.
West Virginia
De lärare som inledde strejken i USA var lärarna i delstaten West Virginia, bland annat känt för sina kolgruvor. Det var den första liknande strejken sedan 1990 och innebar att alla allmänna skolor stängde. Den första strejkdagen var den 22 februari och knappt en vecka senare hade fackföreningsledare och guvernören i delstaten kommit överens om ett nytt avtal och kommit överens om att skolorna skulle öppna igen den 1 mars. Det gick dock inte vägen, utan lärarna fortsatte att strejka och efter ytterligare någon dag lyckades de nå en överenskommelse som gav dem fem procent i löneökning.
Det var dock inte det enda resultatet. West Virginias lärare inspirerade också andra lärare. Först ut var lärarna i Oklahoma, som den andra april gick ut i strejk.
Oklahoma och Georgia
Lärarna i Oklahoma strejkade i sammanlagt tio dagar. I sin strejk krävde de inte bara högre löner för både lärare och annan skolpersonal, utan även mer pengar till skolan. Lönerna för lärarna i Oklahoma var lägst i hela USA och tvingade både lärare och annan skolpersonal att ibland ha ett eller till och med två jobb vid sidan av sina skoljobb. Genom sin strejk vann de tusentals dollar mer i lön per år.
Näst på tur i strejkvågen var skolbusschaufförerna i DeKalb County i Georgia.
I Georgia är det förbjudet för offentligt anställda att strejka, vilket dock inte hindrade 42 procent av kommunens busschaufförer att gå ut i strejk. Det ledde till att sju stycken busschaufförer blev sparkade från sina jobb och strejken ebbade efter några dagar ut.
Arizona och Colorado
I Arizona gick lärarna för första gången ut i en sån här omfattande strejk den 20 april. Kraven de riktat mot myndigheterna är en löneökning på 20 procent, samt en minskning av klasstorleken så att ingen lärare ska behöva arbeta med mer än 23 elever samtidigt. Det ursprungliga budet från politiker var en procents ökning under 2018 och ytterligare en procent under 2019.
Förhandlingar pågår just nu och lärarna kom överens om att avsluta sin strejk den första maj om politikerna tog med både ökad budget och mer pengar till skolan i sin budget.
Sedan den 27 april strejkar lärarna i delstaten Colorado, där politiker försökte pressa igenom lagar som hade bötfällt varje enskild strejkande lärare med 5 000 dollar och skickat dem i fängelse i sex månader. Trots det strejkar lärare i flera skoldistrikt i delstaten och över 600 000 elever fick stanna hemma från skolan på grund av strejken.
Varför strejkar vi inte i Sverige?
Den senaste gången de svenska lärarna strejkade i stor skala var i början på 90-talet. Sedan dess har lärarna accepterat nedskärningar, omstruktureringar och försämringar. Vi är unika i världen med ett system med skolpeng som cementerar skillnader mellan kommuner, där vissa erbjuder mycket bättre undervisning än andra. Vi är också unika med vårt system med friskolor, som skickar pengar direkt ner i storkapitalisternas fickor. Den största friskolekoncernen, Academedia, gör årligen vinster på flera hundra miljoner kronor.
Den svenska lärarkåren har accepterat en individuell lönesättning som drivit klyftorna mellan lärarna i taket, där äldre lärare ofta tjänar mycket mindre än nyutexaminerade lärare eller lärare som ofta bytt arbetsplats. Samtidigt har olika sorters lönelyft, som det är förbjudet att fördela rättvist på alla lärare, ökat splittringen.
Är inte det här skäl nog för de svenska lärarna att strejka? De amerikanska lärarna har visat att det går att vinna rejäla vinster om man kämpar tillsammans – kan de så kan vi!
FAKTA:
För den som är intresserad av kommunisternas syn på den svenska skolan kan läsa Sveriges Kommunistiska Partis skolpolitiska program här.
Andreas Sörensen
