Den 26 juli högtidlighölls 65-årsdagen av 26 juli-rörelsens angrepp på Moncadagarnisonen utanför Santiago de Cuba och Carlos Manuel de Céspedesgarnisonen, lett av Fidel Castro. (26 juli-rörelsen var en revolutionär rörelse på Kuba på 1950-talet som störtade den dåvarande presidenten Fulgencio Batista och dennes diktatoriska styre den 1 januari 1959.) I de väpnade aktionerna deltog sammanlagt 131 kombattanter som var klädda i uniformer från Batistas armé. De var indelade i tre grupper. Den första gruppen, med Fidel Castro i spetsen, riktade sina ansträngningar mot huvudbyggnaden, själva Moncadagarnisonen. De andra två grupperna leddes av Abel Santamaria och Raúl Castro som upprepade gånger försökte att belägra sjukhuset och domstolen.
Angreppet på Moncadagarnisonen den 26 juli 1953 öppnade upp för en ny fas i Kubas nationella frihetskamp.
Dessa aktioner ledda av Fidel Castro Ruiz visade det kubanska folket att den väpnade kampen var vägen till seger, och aktionernas mål var att säkra vapen för att fortsätta kampen mot Fulgencio Batistas diktatur som hade försatt landet i politiskt, samhälleligt och ekonomiskt kaos.
Trots att de väpnade aktionerna den 26 juli 1953 misslyckades, uppnådde man målet att inleda en ny fas i den revolutionära kampen mot den USA-vänlige general Batista.
Den 1 januari 1959 skulle det revolutionära upproret komma att kulminera i och med diktaturens nederlag och det kubanska folkets skulle gripa den politiska makten. Den forna Moncadagarnisonen är idag en skola och delar av byggnaden har renoverats till ett museum för att säkerställa att dessa hjältedåd aldrig faller i glömska.
Läs mer om händelserna i Granmas krönika som publicerats på In Defense of Communism (http://www.idcommunism.com).
