”Du kan sitta där och undra varför ingenting förändras, fundera över varför aldrig vinden kommer vända, men världen står i lågor och den fortsätter att skändas, så upp till kamp kamrater låt dem få känna!”
Jag trodde aldrig att jag skulle få se Nittonsjutton live. Och jag trodde definitivt inte att jag skulle få se dem i Grekland av alla ställen. Men nu gungar kommunistiska hip hop- och reggeatoner i den varma grekiska sensommakvällen – det händer!
Spelningen var bestämd sen i juli. Arrangörerna gjorde plats i det sedan länge fullbokade programmet, för att boka in Sveriges rödaste artister. Scenen som de skulle spela på var den tredje största på festivalområdet och banden som de skulle spela med några av de kända grekiska hip hop och rockbanden.
Bandet kom till festivalen direkt från flygplatsen. Tid för soundcheck fanns knappast och undertexterna som hade förberetts till låtarna visade sig skymmas av högtalarsystemet. ”Nu är det dags för spelning med NittonDZAtton som sjunger på svenska”. Den ännu spiknyktra publiken skruvade på sig och några började röra sig bort från området.
Men så går introt igång och folk som nyss lämnat, strömmar tillbaks. Nittonsjutton kommer in på scen till ”Gör oss av med problemet”. Energin från scenen är påtaglig och ingen kan låta bli att ryckas med. ”Kartellen” följs av ”En näve upp” och ”Arbetstribunalen”. Det är som att Nittonsjutton lyckas förmedla budskapet med hjälp av telepati för publiken reagerar på exakt rätt ställen och vet när nävarna ska resas, när det ska klappas och när det ska sjungas. Kontakten mellan bandet och publiken är anmärkningsvärd med tanke på att de bokstavligt talar olika språk.
Sen kommer ”Rullar upp med klass” och därefter en kort paus där en av bandmedlemmarna presenterar nästa låt på inövad grekiska: ”kamrater, ni behöver bara kunna två ord för att sjunga med i den här låten – Bella Ciao”. Ett jubel stiger mot himlen och övergår till allsång när bandets svenska version av den klassiska italienska partisanlåten börja spelas. Koncerten avslutas såklart med ”Partiet” och hundratals greker vrålar ”S-K-P” i rytm.
20 minuter i Aten var alldeles för lite. Samma kväll besökte bandet SKU:s kiosk på festivalområdet och jag fick chansen att ställa några frågor.
Såhär säger bandet om:
Vem som är nitton och vem som är sjutton:
”sångaren”: (skrattar) det får väl bli jag som är Sjutton då.
”rapparen”: och då får väl jag vara Nitton, det passar bra.
Känslan inför spelningen:
Sjutton: nervöst som fan. Att köra för en grekisk publik på svenska var nåt som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle få uppleva.
Nitton: ja, oerhört nervöst, det var dessutom länge sen vi sist stod på scen.
Publikens respons:
Nitton: den var fantastisk. Jag hade inte förväntat mig ett sådant gensvar och att de skulle ryckas med så snabbt.
Sjutton: med tanke på att de inte förstod ett ord av vad jag sa så var det sjukt. Det är den bästa spelningen någonsin, bortsett från en gång på en spelning i norra Sverige där hela stan var där och alla var packade med promille.
Spelningens bästa låt:
Nitton: Bella ciao och Gör oss av med problemet.
Sjutton: Bästa var Kartellen, där var vi mest samspelta. Bella ciao var roligast.
KNE:s festival:
Sjutton: vad ska jag säga, det var helt sjukt bra. Allt fanns där från fest till teater och allt var otroligt bra uppstyrt. Människor var så glada och trevliga.
Nitton: väldigt imponerad, den tog mig verkligen med storm. Att de har lyckats få in så många olika kulturella aktiviteter av olika slag som lockade alla åldrar gav både inspiration och kämpaglöd för att fortsätta kämpa men även att göra mer musik.
Nästa spelning:
Nitton: Inget är klart ännu men eventuellt i Stockholm under slutet av november/början av december.