En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Varför Reformisterna?

En angreppsförklaring mot Reformisterna

På arbetsplatserna runt om i landet kokar det av missnöje över att en regering ledd av Socialdemokraterna nu kommer att genomföra de värsta angreppen på arbetarklassen i modern tid. Arbetsrätten kommer att försämras, anställningstryggheten monteras ned, strejkrätten inskränkas och pensionsåldern kommer att höjas. En del av angreppen var planerade sen tidigare, innan Centerpartiet och Liberalerna fick utgöra regeringsunderlag, andra tillkom senare.

Höstens och det nya årets cirkus i riksdagen har visat något väldigt tydligt. Det kände vi visserligen till sedan tidigare och kommunisterna varnade för just det här i valrörelsen: alla åtta partierna i riksdagen är överens. Om de så kallar sig röda, blåa, gröna eller gula, så är de överens om en grundläggande sak: de stora företagen ska få göra fortsatta rekordvinster och det arbetande folket ska få slita allt hårdare för det. Vänsterpartiet är inget undantag. De hade chansen att fälla regeringen och inte ställa upp på en aggressiv politik riktad mot folket, men de valde att stödja den. Att de säger att de kan fälla regeringen om den går för långt är hyckleri och inget som alls kan hända.

Den regering vi har nu är i själva verket den bästa regeringen som kapitalet kunnat önska sig. Eftersom Socialdemokraterna genomför angreppen, kan de också binda arbetarrörelsen och fackföreningarna och på så sätt hindra allt eventuellt motstånd mot nedskärningarna. Att föreningen Reformisterna bildas i kölvattnet av allt det här, är väldigt viktigt för Socialdemokraterna.

Rörelsen har snabbt fått spridning i den fackliga rörelsen och bland Socialdemokraternas gräsrötter. Genom att lansera ett reformprogram som beskrivs som det mest progressiva sedan arbetarrörelsens efterkrigsprogram hoppas de nu kunna arbeta bort de orättvisor som finns i samhället.

Vi måste dessvärre konstatera – för både Reformisterna och de som nu återfår sina förhoppningar om Socialdemokraterna – att försöket på förhand är dömt att misslyckas. Det är en vacker tanke, men fungerar inte i praktiken.

I över hundra år har kommunisterna varnat för reformismen och den funktion reformismen fyller. Redan 1909 skrev Lenin det här:

Även när reformismen är helt uppriktigt menad förvandlas den i praktiken till ett verktyg för att borgerligt förleda och försvaga arbetarna.

Reformismen är ett borgerligt bedrägeri mot arbetarna som, oavsett enskilda förbättringar, alltid kommer att förbli löneslavar så länge kapitalets välde består.

Här hittar vi också nyckeln till att förstå Reformisterna. Deras funktion är, trots vackra och uppriktigt välmenande ord, ingen annan än att sätta käppar i hjulen för en rejäl radikalisering av arbetarna. När Socialdemokraterna genomför kapitalets angrepp och skapar missnöje i de egna leden, menar Reformisterna att det är lönt att stanna kvar hos Socialdemokraterna och kämpa för att vrida dem åt vänster. På så sätt hålls missnöjet tillbaka och kan kanaliseras tillbaka in i den socialdemokratiska rörelsen, som inte behöver oroa sig för att försvagas.

Den här funktionen är Reformisterna inte ensamma om att fylla. I Sverige fyller Vänsterpartiet en liknande funktion – de kritiserar regeringen och Socialdemokraterna med hård retorik, men stödjer den när det kommer till kritan. Lyfter vi blicken lite, så ser vi att socialdemokratin i andra  länder på gränsen till utraderats, som i exempelvis Grekland. Där har istället andra – Syriza – tagit socialdemokratins roll och fortsätter att med radikal retorik omvandla  missnöjet med kapitalismen till ett stöd för kapitalismen.

Den här funktionen fyller Reformisterna idag. Trots uppriktighet, välmening och en säkerligen ärlig tro på vad de gör, kommer man inte ifrån detta.

Det som Reformisterna gör är dessutom extra bedrägligt, eftersom det inte kan fungera. Det reformutrymme som tidigare existerat i Sverige är inget som inneboende finns inom kapitalismen, utan har skapats av en rad faktorer:

  • Existensen av ett socialistiskt block som kunnat agera motvikt och ”avskräckande exempel” för kapitalisterna i Väst.
  • En stridbar och radikal arbetarrörelse som kunnat sätta kraft bakom sina krav.
  • Ett reformutrymme inom kapitalismen, som efter det andra världskriget gick på högvarv och därför kunde göra vissa eftergifter. Det utrymmet finns inte längre.

Att välfärden nu raseras är därför inte konstigt. Det finns inte längre något socialistiskt block, reformismen har lyckats lamslå arbetarrörelsen och den allt hårdare konkurrensen gör det allt attraktivare för kapitalisterna att öka sina profitmarginaler på folkets bekostnad.

Inget av det här diskuterar Reformisterna. De framställer sitt program som enkelt och möjligt att genomföra. Om vi bara vill, så kan vi. Ingen analys eller hänsyn till möjligheterna att skapa ett bra liv för arbetarklassen under kapitalismen tas. Organisationer som Reformisterna är därför ett direkt hot mot arbetarklassen och den välfärd som vi känner till den idag – den bereder vägen för ytterligare försämringar, nedskärningar och angrepp på arbetarna och folket.

Därför uppmanar vi de som lockas in i frestelsen att engagera sig i Reformisterna: släpp illusionerna – tiden kan inte vridas tillbaka. De reformer som arbetarrörelsen lyckades genomdriva efter kriget skedde inom ramen för en historisk parentes för kapitalismen. Parentesen finns inte längre.

Därför måste istället frågan om systemen ställas: vi kan inte ersätta en dålig kapitalism med en mindre dålig kapitalism, utan hela kapitalismen måste ställas mot hela socialismen. En sak kan vi konstatera: det finns ingen väg framåt utom den som lägger all makt i arbetarnas händer – arbetarklassen bär framtiden i sina händer.

Med denna angreppsförklaring vill alltså göra det tydligt: trots sin radikala retorik står Reformisterna på samma sida som Lööf, Sjöstedt och Åkesson. De har mer gemensamt i sitt försvar av det kapitalistiska systemet än de har i de olika nyanser som skiljer dem åt.

Lägg alla illusioner åt sidan och titta på verkligheten såsom den faktiskt ser ut. Det finns inga alternativ inom det kapitalistiska systemet, det enda alternativet är ett helt nytt system!

Andreas Sörensen
Partiordförande
Sveriges Kommunistiska Parti

7 kommentarer

  1. Pingback: Krönikan 7-8/3 (2) 2019. Reform eller Revolution? | Konst & Politik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.