En angreppsförklaring mot Reformisterna
På arbetsplatserna runt om i landet kokar det av missnöje över att en regering ledd av Socialdemokraterna nu kommer att genomföra de värsta angreppen på arbetarklassen i modern tid. Arbetsrätten kommer att försämras, anställningstryggheten monteras ned, strejkrätten inskränkas och pensionsåldern kommer att höjas. En del av angreppen var planerade sen tidigare, innan Centerpartiet och Liberalerna fick utgöra regeringsunderlag, andra tillkom senare.
Höstens och det nya årets cirkus i riksdagen har visat något väldigt tydligt. Det kände vi visserligen till sedan tidigare och kommunisterna varnade för just det här i valrörelsen: alla åtta partierna i riksdagen är överens. Om de så kallar sig röda, blåa, gröna eller gula, så är de överens om en grundläggande sak: de stora företagen ska få göra fortsatta rekordvinster och det arbetande folket ska få slita allt hårdare för det. Vänsterpartiet är inget undantag. De hade chansen att fälla regeringen och inte ställa upp på en aggressiv politik riktad mot folket, men de valde att stödja den. Att de säger att de kan fälla regeringen om den går för långt är hyckleri och inget som alls kan hända.
Den regering vi har nu är i själva verket den bästa regeringen som kapitalet kunnat önska sig. Eftersom Socialdemokraterna genomför angreppen, kan de också binda arbetarrörelsen och fackföreningarna och på så sätt hindra allt eventuellt motstånd mot nedskärningarna. Att föreningen Reformisterna bildas i kölvattnet av allt det här, är väldigt viktigt för Socialdemokraterna.
Rörelsen har snabbt fått spridning i den fackliga rörelsen och bland Socialdemokraternas gräsrötter. Genom att lansera ett reformprogram som beskrivs som det mest progressiva sedan arbetarrörelsens efterkrigsprogram hoppas de nu kunna arbeta bort de orättvisor som finns i samhället.
Vi måste dessvärre konstatera – för både Reformisterna och de som nu återfår sina förhoppningar om Socialdemokraterna – att försöket på förhand är dömt att misslyckas. Det är en vacker tanke, men fungerar inte i praktiken.
I över hundra år har kommunisterna varnat för reformismen och den funktion reformismen fyller. Redan 1909 skrev Lenin det här:
Även när reformismen är helt uppriktigt menad förvandlas den i praktiken till ett verktyg för att borgerligt förleda och försvaga arbetarna.
Reformismen är ett borgerligt bedrägeri mot arbetarna som, oavsett enskilda förbättringar, alltid kommer att förbli löneslavar så länge kapitalets välde består.
Här hittar vi också nyckeln till att förstå Reformisterna. Deras funktion är, trots vackra och uppriktigt välmenande ord, ingen annan än att sätta käppar i hjulen för en rejäl radikalisering av arbetarna. När Socialdemokraterna genomför kapitalets angrepp och skapar missnöje i de egna leden, menar Reformisterna att det är lönt att stanna kvar hos Socialdemokraterna och kämpa för att vrida dem åt vänster. På så sätt hålls missnöjet tillbaka och kan kanaliseras tillbaka in i den socialdemokratiska rörelsen, som inte behöver oroa sig för att försvagas.
Den här funktionen är Reformisterna inte ensamma om att fylla. I Sverige fyller Vänsterpartiet en liknande funktion – de kritiserar regeringen och Socialdemokraterna med hård retorik, men stödjer den när det kommer till kritan. Lyfter vi blicken lite, så ser vi att socialdemokratin i andra länder på gränsen till utraderats, som i exempelvis Grekland. Där har istället andra – Syriza – tagit socialdemokratins roll och fortsätter att med radikal retorik omvandla missnöjet med kapitalismen till ett stöd för kapitalismen.
Den här funktionen fyller Reformisterna idag. Trots uppriktighet, välmening och en säkerligen ärlig tro på vad de gör, kommer man inte ifrån detta.
Det som Reformisterna gör är dessutom extra bedrägligt, eftersom det inte kan fungera. Det reformutrymme som tidigare existerat i Sverige är inget som inneboende finns inom kapitalismen, utan har skapats av en rad faktorer:
- Existensen av ett socialistiskt block som kunnat agera motvikt och ”avskräckande exempel” för kapitalisterna i Väst.
- En stridbar och radikal arbetarrörelse som kunnat sätta kraft bakom sina krav.
- Ett reformutrymme inom kapitalismen, som efter det andra världskriget gick på högvarv och därför kunde göra vissa eftergifter. Det utrymmet finns inte längre.
Att välfärden nu raseras är därför inte konstigt. Det finns inte längre något socialistiskt block, reformismen har lyckats lamslå arbetarrörelsen och den allt hårdare konkurrensen gör det allt attraktivare för kapitalisterna att öka sina profitmarginaler på folkets bekostnad.
Inget av det här diskuterar Reformisterna. De framställer sitt program som enkelt och möjligt att genomföra. Om vi bara vill, så kan vi. Ingen analys eller hänsyn till möjligheterna att skapa ett bra liv för arbetarklassen under kapitalismen tas. Organisationer som Reformisterna är därför ett direkt hot mot arbetarklassen och den välfärd som vi känner till den idag – den bereder vägen för ytterligare försämringar, nedskärningar och angrepp på arbetarna och folket.
Därför uppmanar vi de som lockas in i frestelsen att engagera sig i Reformisterna: släpp illusionerna – tiden kan inte vridas tillbaka. De reformer som arbetarrörelsen lyckades genomdriva efter kriget skedde inom ramen för en historisk parentes för kapitalismen. Parentesen finns inte längre.
Därför måste istället frågan om systemen ställas: vi kan inte ersätta en dålig kapitalism med en mindre dålig kapitalism, utan hela kapitalismen måste ställas mot hela socialismen. En sak kan vi konstatera: det finns ingen väg framåt utom den som lägger all makt i arbetarnas händer – arbetarklassen bär framtiden i sina händer.
Med denna angreppsförklaring vill alltså göra det tydligt: trots sin radikala retorik står Reformisterna på samma sida som Lööf, Sjöstedt och Åkesson. De har mer gemensamt i sitt försvar av det kapitalistiska systemet än de har i de olika nyanser som skiljer dem åt.
Lägg alla illusioner åt sidan och titta på verkligheten såsom den faktiskt ser ut. Det finns inga alternativ inom det kapitalistiska systemet, det enda alternativet är ett helt nytt system!
Andreas Sörensen
Partiordförande
Sveriges Kommunistiska Parti
Tack Andreas S för kommentaren. Jag tycker att SKP:s analys skall bemötas med respekt eftersom du /ni lyfter upp en hel del utvecklande och tankeställande ståndpunkter. Det var absolut inte min mening o använda ”Whataboutismen” som argument. Men jag anser att självdestruktivitet inom arbetarrörelsen skall bemötas o bekämpas också och det var därför jag nämnde Sovjet o div. Lycka till med ert arbete.MVH Amir
Amir,
Som du skriver, så fanns det en rad misslyckanden med realsocialismen. Det är dock inte vad som diskuteras här. Jag kan inte se att det är rimligt att varje gång vi analyserar en politisk rörelse eller händelse inkludera en självkritik och analys av Sovjetunionens förtjänster och fel. Den analysen kräver dels mycket mer utrymme och seriositet än att i förbifarten nämna den i varje artikel och det är dessutom en analys som vi utvecklar tillsammans med våra kamrater i det Europeiska Kommunistiska Initiativet.
Det är bra att du är stolt över att vara förtroendevald, det ska du vara! Jag tvivlar inte på att du och Reformisterna har ädla avsikter, men vägen till helvetet är kantat av gods avsikter. Risken är att man blir till ett redskap i kampen mellan kapitalet och arbetarna – på fel sida.
Artikeln bygger på historisk erfarenhet och kunskap. Varje gång kommunisterna och arbetarna har litat på reformisterna har det avväpnat dem och i slutändan har det lett till att de gått under. De enda som tjänar på det är kapitalisterna!
Som Kerstin skriver så är det mycket som Reformisterna går förbi och inte nämner – det är ytterligare ett problem med dem. Jag förstår att du hoppas att något nytt ska födas, men de senaste åren har samma sak hänt gång på gång utan att något har hänt. Allianser, nya partier eller organisationer bildas som har som mål att återta eller återuppta välfärden, men som jag skriver i artikeln så fungerar det inte. Reformerna är ett resultat av kampen för socialismen och den speciella tid som fanns i väst efter andra världskriget. Den kommer inte tillbaka. Det enda sättet att ordna långsiktigt välstånd är med socialismen och den kan vi bara nå i total opposition mot kapitalet och på revolutionär väg.
Lycka till – men bli inte alltför besviken om det inte funkar och ta dig en funderare över hur världen ser ut och hur vi kan förändra den!
Här är ’Reformisternas’ Twitter:
https://twitter.com/reformisterna1
Inte ett ord om hamnarbetarstrejken (trots att vi är mitt i en strejk), eller begränsningar inom strejkrätten!
Amir, artikeln är en definition om vad ’Reformisterna’ är för en organisation. Inte en redogörelse för Sovjetunionens ’misslyckande’.
Reformisterna är en organisation INOM SOCIALDEMOKRATERNA! Samma parti som nu för en kapitalistisk högerpolitik. Redan det faktum borde många dra öronen åt sig. Om de hade skapat ett riktigt socialistiskt parti hade det – kanske – varit annorlunda. Reformisterna stödjer partiledaren Stefan Löfven och det socialdemokratiska partiprogrammet. De nämner inte HUR de ska driva politiken åt vänster. De säger enbart att de ska göra det.
Det är två frågor jag för närvarande vill ha svar på, och dessa är: – Stödjer de Hamnarbetarförbundet och de strejkande hamnarbetande? Och hur ställer de sig i begränsningar i strejkrätten?
Strävan efter social jämlikhet genom reformer inom ett ojämlikt kapitalistiskt ekonomiskt system är omöjligt. Det eftersom kapitalet är sig själv är ett ojämlikt orättvist ekonomiskt system. Den kapitalistiska ideologin går ut på girighet och största möjliga profit (hur hyggliga ägarna till företaget än är så är det hans egen ekonomi han först tänker på – inte på de anställda, han/hon strävar alltid efter att företaget skall ’gå runt’). Både Reformisterna och vänsterpartiet vill äta upp kakan samtidigt som de vill ha den kvar.
Det var inte Sovjetunionen som skadade arbetarrörelsen i Sverige eller i den övriga världen. Det var kapitalet och borgarna (i Väst) som försökte och lyckades krossa arbetarrörelsen och Sovjetunionen med olika desinformationskampanjer och propaganda, t ex Red Scare,
https://en.wikipedia.org/wiki/Red_Scare
Det var tack vare Sovjetunionen som vi i väst hade en arbetarrörelse. Givetvis fanns det saker som misslyckades i Sovjetunionen, precis som det finns saker där kapitalet i väst har misslyckats. Det kan vara på grund av väder, korruption, olyckor eller missbedömningar.
Eller vad menar du med ’Sovjetunionen misslyckande’?
Artikeln innehåller en massa retoriker,citat och spekulationer. En del berättigade ståndpunkter om kapitalet, reformismen inom arbetarrörelsen, naiva försök att tämja kapitalet och världsekonomin dock ingen självkritik, inte ett enda ord om Sovjets misslyckande inrikes- och utrikes politik, inte ens ett ord hur de som kallade/kallar sig kommunister skadade/skadar arbetarrörelsen. Jag är varken sosse eller vänsterpartist men jag tillhör Kommunal och är förtroendevald med all stolthet. Min förhoppning är att med Reformisterna startas en progressiv utomparlamentarisk folkrörelse. Jag har ingen aning vart rörelsen leder till i framtiden dock. MVH Amir
Har Reformisterna uttalat sig i hamnarbetarkonflikten, och strejkrätten? Jag har googlat men inte hittat någon inom Reformisterna som uttalat har stött Hamnarbetarförbundet, eller hur de ställer sig i strejkrätten. Att vara tyst är att ta ställning för kapitalet och för högern i (S).