Israels bannlysning av Rashida Tlaib och Ilhan Omar slår slint

Under USAs kongress augustiuppehåll reste en grupp på 41 demokratiska och 31 republikanska kongressledamöter till Israel i en delegation sponsrad av amerikanskisraeliska offentliga affärskommittén (AIPAC). AIPAC subventionerar kongressresor till Israel för att stärka det “speciella förhållandet” mellan Israel och USA.

Israel är den största mottagaren av amerikanskt militärt stöd: $3.8 miljarder årligen. AIPAC är den främsta Israellobbyn i USA och en konsekvent ursäktare av Israels förtryckande politik gentemot palestinierna. Representanterna Rashida Tlaib och Ilhan Omar, de första två muslimska kvinnorna som valts in i kongressen, hade planerat sin egna “delegation till Palestina”, schemalagd att börja den 17:e augusti. Tlaib, som föddes i Amerika, planerade att resa till Västbanken för att besöka sin mormor, som hon inte har träffat på ett årtionde. Hjälpta av Donald Trump drog Israel in tillståndet för resan såvida inte Tlaib gick med på att förbli tyst om Israels misshandel av palestinierna. Hon vägrade att finna sig i detta och resan ställdes in. “Att besöka min mormor under dessa förtryckande förhållanden avsedda att förödmjuka mig skulle krossa min mormors hjärta.”, sa Tlaib. “Att tysta mig med behandling som syftar till att få mig att känna mig mindervärdig är inte vad hon önskar för mig, det skulle döda en del av mig som alltid står upp mot rasism och orättvisa. Att hålla tyst och inte fördöma den israeliska regeringens brott mot mänskliga rättigheter är en otjänst åt alla som bor där, däribland min otroligt starka och kärleksfulla mormor.”

Rashida Tlaib och Ilhan Omar.

Omar, som uttryckte “styrka och solidaritet” med Tlaib i en tweet, sa till reportrar: “(Israeliske premiärministern) Netanyahus beslut att neka oss inträde må vara utan motstycke för medlemmar i kongressen. Men det är hans regerings politik när det kommer till palestinier. Det är hans regerings politik när det kommer till någon som hyser åsikter som hotar ockupationen. Vi får inte låta Trump och Netanyahu lyckas med att gömma ockupationens grymma verklighet från oss.” Israels vägran att låta medlemmar i USAs kongress resa in i Israel/Palestina utan att tysta dem slog slint. Den har möts av omfattande kritik, till och med från AIPAC, och har fokuserat det nationella samtalet på bojkotter, avyttring och sanktioner-rörelsen (BDS), som Tlaib och Omar stödjer. Omar, en medlem i husets kommitté för utrikesaffärer, sa: “Det är min åsikt att vi som lagstiftare har en skyldighet att se verkligheten där för oss själva. Vi har ett ansvar att se över vår regerings utrikespolitik och vad som händer med de miljontals dollar som vi skickar som bistånd.”. Hon säger att USA måste be Netanyahus regering att “stoppa expansionen av bosättningar på palestinsk mark och säkerställa fulla rättigheter för palestinierna om vi ska ge bistånd.”

Senatorn Bernie Sanders sa: “Tanken på att en medlem i Förenta Staternas kongress inte kan besöka en nation, som vi för övrigt stödjer med miljarder efter miljarder med dollar, är helt klart en skandal. Och om Israel inta vill att medlemmar i Förenta Staternas kongress besöker deras land för att få en förstahandsblick på vad som pågår, då kan kanske Netanyahu respektfullt tacka nej till alla dollar som vi ger till Israel.”. Tlaib och Omar hade planerat att träffa medlemmar i det israeliska Knesset (parlamentet) och palestinska och israeliska vänsteraktivister såväl som internationella människorättsorganisationer i Jerusalem och på Västbanken. De skulle också överlägga med medlemmar i “bryt tystnaden”, en grupp med tidigare medlemmar i den israeliska armen som nu aktivt motsätter sig Israels ockupation av palestinsk mark. Omar tweetade om att delegationens mål “var att i första hand bevittna vad som händer på marken i Palestina och höra intressenter, vårt jobb som medlemmar i kongressen.”. Tlaibs och Omars besök “skulle vara något annat” i kontrast till AIPAC-delegationen, skrev James Zogby, medgrundare av och president för arabamerikanska institutet, i “Forward”. Tlaib och Omar “skulle inte fokusera på ämbetsmän”, sa Zogby. “De skulle avslöja det palestinska dagliga livets verklighet under ockupation. De skulle besöka muren som separerar palestinierna från deras mark. De skulle besöka flyktingläger som nu berövats sin amerikanska finansiering. De skulle se hur Hebron har blivit fruktansvärt deformerat av en bosättarinvasion och militär ockupation.”

Israel hade godkänt Tlaibs och Omars resa förra månaden. Israels ambassadör till USA Ron Dermer sa att Israel “av respekt för den amerikanska kongressen och den stora alliansen mellan Israel och Amerika”, inte skulle neka inträde ” för någon medlem i kongressen”. Men Donald Trump sa enligt uppgift till flera av sina rådgivare att premiärminister Benjamin Netanyahu borde bannlysa Tlaib och Omar eftersom de stöder BDS. Timmar efter att Israel ställde in resan tweetade Trump: “det hade visat prov på stor svaghet om Israel hade låtit Omar och Tlaib komma på besök. De hatar Israel och allt judiskt folk.”. Den israeliska regeringen gick med på att låta Tlaib besöka sin mormor under förutsättning att hon skriftligen gick med på att inte diskutera hennes stöd av BDS. Men efter känslofyllda konversationer med sin familj vägrade Tlaib att finna sig i villkoret att hon inte skulle diskutera den israeliska ockupationen. Tlaib “blev tvingad att göra ett val mellan hennes rätt att besöka sin mormor och sin rätt att politiskt uttala sig mot israeliskt förtryck”, skrev Sandra Tamari i “In these times”. Tamari har varit förbjuden att träffa sin familj i mer än tio år på grund av hennes förespråkande av palestinsk frihet och rättvisa. Tlaib “valde i slutändan det kollektiva före det personliga. Hon förkastade Israels nedsättande villkor som skulle ha beviljat henne ett humanitärt undantag för att resa in i Palestina, så länge som hon lät bli att förespråka en bojkott av Israel under sin resa”, tillade Tamari.

Vad är BDS-rörelsen?

2005 utfärdade det palestinska civilsamhället, som inkluderade 170 palestinska fackföreningar, politiska partier, flyktingnätverk, kvinnoorganisationer, professionella sammanslutningar, folkliga motståndskommittéer och andra organ i det palestinska civilsamhället, en uppmaning till bojkott, avyttring och sanktioner(BDS). BDS är en icke våldsam rörelse för social förändring i traditionen av bojkotter av Sydafrika och södra USA. Den har som mål att avsluta Israels illegala ockupation. 1967 tog Israel kontrollen över Gaza, Västbanken, Östjerusalem och Golanhöjderna med militära medel. Förenta Nationernas (FN) säkerhetsråds resolution 242 beskriver “avvisandet av förvärvandet av territorium genom krig”, och uppmanar till “Israels väpnade styrkors tillbakadragande från territorierna ockuperade i 1967 års konflikt.”. Israel fortsätter dock sin illegala ockupation och utövar total kontroll över palestiniernas liv i de ockuperade territorierna. Israel reglerar folkets inträdde och utträde, liksom gränserna, luftrummet, kusterna och vattnen utanför Gazas kust. Israel fördriver palestinier från sina hem och bygger illegala bosättningar på de ockuperade palestinska territorierna. Israels massaker i Gaza 2014 ledde till 2 251 palestiniers död, däribland 1 462 civila, och skadandet av 11 231 palestinier. Dessa handlingar utgör troligen ett krigsbrott enligt FNs människorättsråds oberoende internationella undersökningskommission. FNs tidigare vice högkommissionär för mänskliga rättigheter Flavia Pansieri sa att brott mot mänskliga rättigheter “göder och formar konflikten” inom de ockuperade palestinska territorierna och att “brott mot mänskliga rättigheter på Västbanken, inklusive Östjerusalem, är både orsaken till och en konsekvens av den militära ockupationen och det pågående våldet, i en bitter cyklisk process med bredare implikationer för freden och stabiliteten i regionen.”

Vinnaren av Nobels fredspris ärkebiskop Desmond Tutu citerade, när han skrev i “Tampa Bay times”, Human Rights Watch rapport från 2010 som “beskriver det tvåskiktssystem med lagar, regler och tjänster som Israel driver för de två befolkningarna i områden på Västbanken under dess exklusiva kontroll, som förser judiska bosättare med fördelaktiga tjänster, utveckling och fördelar samtidigt som det påtvingar palestinierna hårda villkor. Tutu skrev: detta är i min bok apartheid. Det är oförsvarbart. “Uppmaningarna till BDS beskriver bojkotter, avyttring och sanktioner som “icke våldsamma straffåtgärder” som bör pågå tills Israel fullständigt helt följer internationell lag genom att:
1. Avsluta sin ockupation och kolonisering av arabisk mark och monterar ner spärrväggen.
2. Erkänner Israels arabiskpalestinska medborgares fundamentala rätt till fullständig jämlikhet.
3. Respektera, skyddar och främjar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sin mark som föreskrivs i Förenta Nationernas generalförsamlings resolution 194.

Vad är bojkotter, avyttring och sanktioner?

Bojkotter omfattar tillbakadragandet av stöd till Israel och israeliska och internationella företag som kränker palestiniernas mänskliga rättigheter, däribland israeliska sportsliga, kulturella och akademiska institutioner. Avyttringskampanjer uppmanar kyrkor, banker, lokala råd, pensionsfonder och universitet att dra tillbaka investeringar i alla israeliska företag och internationella företag som är inblandade i kränkandet av palestiniernas rättigheter. Sanktionskampanjer pressa regeringar till att hålla Israel juridiskt ansvarigt genom att bryta militära handelsavtal och frihandelsavtal, och fördriva Israel från den internationella gemenskapen. BDS-rörelsen har haft en stor påverkan på Israel. BDS var en kritisk faktor i den minskning på 46 procent av utländskt direkt investerande i Israel 2014, enligt FNs konferens om handel och utveckling. Individer och grupper som har följt uppmaningen till avyttring inkluderar George Soros, Bill Gates-stiftelsen, pensionsfonden för offentlig sektor TIAA-CREF, nederländska pensionsjätten PGGM och norska banken Nordea. Flera kyrkor, däribland förenade metodistkyrkan, presbyterianska kyrkan i USA, Kristus förenade kyrka och flera kväkarmöten, har avyttrat från företag som BDS-rörelsen har riktat in sig på. Säkerhetsföretaget G4S planerar att sälja sitt dotterföretag i Israel eftersom stoppa G4S-kampanjen resulterade i en förlust på miljoner dollar i förlorade kontrakt. Det franska multinationella verktygsföretaget Veolias tillbakadragande från Israel har lett till miljarder dollar i förlorade kontrakt. Tutu, som ser slående likheter mellan apartheid-Sydafrika och Israels förtryck av palestinierna, stöder BDS. Han har uppmanat “folk och organisationer med samvete att avyttra från Caterpillar, Motorola Solutions och Hewlett Packard”, tjänar på “ockupationen och underkuvandet av palestinier.”

Tjugosju amerikanska delstater har antagit lagar som riktar in sig på bojkotter av Israel men aktivister har framgångsrikt besegrat anti-bojkottlagar i flera delstater. Dessa lagar är grundlagsstridiga kränkningar av aktiviteter som av första författningstillägget. För bannlysningen av Tlaib och Omar hänvisade Israel till sin lag från 2017 som nekar inträdde för alla ickeisraeliska medborgare som “medvetet publicerat en offentlig uppmaning till en bojkott” av Israel “eller har åtagit sig att delta i en sådan bojkott.”. Och USAs överväldiga stöd till Israel återspeglas i den resolution som representanthuset antog den 23:e juli, resolution 246, som lätt gick igenom med 398 röster för och 17 röster mot, och som motsätter sig BDS-rörelsen. Tlaib och Omar röstade emot resolutionen.

Ifrågasätter amerikanskt stöd till Israel

Intressant nog, fastän republikanerna på AIPACs resa tweetade högljutt om sitt besök, var de demokratiska medlemmarna i delegationen nästan helt tysta på Twitter, även om gruppen gav Netanyahu en stående ovation. “Frånvaron av prat från demokraternas sida återspeglar tydligt det tvivel som den demokratiska basen hyser gällande det speciella förhållandet mellan USA och Israel”, skrev Philip Weiss och Michael Arria i “Mondoweiss”. “En färsk undersökning visar att en majoritet av demokraterna stödjer sanktioner mot Israel över bosättningar, även om huset överväldigande röstar för att fördöma bojkotter, avyttring och sanktioner-kampanjen.” Det skandalösa uteslutandet av medlemmar i kongressen från Israel/Palestina har fokuserat exempellös uppmärksamhet på den israeliska ockupationen och BDS-rörelsen. Detta är tiden för att pressa kongressrepresentanter till att ompröva sitt okritiska stöd till Israel och de $3.8 miljarder som USA årligen förser Israel med.

New Worker nr 2029

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.