OPINION & INSÄNT Finns det någon utväg i dagens besvärliga situation, när arbetarrörelsen är på tillbakagång? Är allt hopp borta? Vad bör vi göra i en sådan situation? Vilken form kan klasskampen ta idag? Frågor utan enkla svar och koncept i en komplicerad värld som har behov av kommunisternas initiativ.
”Vi stärker partiet och arbetarklassen i kampen för socialismen” – det var huvudparollen på SKPs 38: e kongress. Men vad betyder det? Hur stärker man partiet i dagens Sverige?
Vi växer upp i ett land där ”vi har det bra”, mycket bättre än i andra länder som tex i Afrika, i Latinamerika, i Asien men också i många länder i Europa. Det påminner oss media och pressen om. Trots alla bakslag på alla fronter inom den så kallade välfärden, med flexibla arbetsförhållanden och inkomster, svartjobb och arbetslöshet, och med ökade klasskillnader, med allt som kapitalismen betyder, så tycker man att vi har det ändå ”bra”.
Trots att löneökningen är på 1,9% för arbetarna minus inflationen och 40% för företagen de sista 10 åren enligt SCB, trots att pensionen inte räcker till, att arbetslösheten för ungdomarna under 25 år är 24%, att lönen tar slut 10 dagar före nästa utbetalning, så har vi det bra ändå! Trots att kapitalismen verkar ha fullständig kontroll på vårt liv med fackets och de borgerliga politikernas stöd har vi det bra. Det är huvudmottot som genomsyrar vårt samhälle i arbetslivet, i skolan, i ekonomin, i den offentliga diskussionen.
Vi kommunister som känner till bristerna i ett föråldrat system, som strävar och vill kämpa för ett annat, rättvist och värdigt liv för alla arbetande människor, vi som tycker att staten, de statliga, regionala och kommunala instanserna, myndigheterna och företagen är i kapitalets tjänst, vad ska vi göra? Hur ska vi övertala det skuldsatta arbetande folket om att vi inte har det bra, att vi verkligen är i fara – och samtidigt övertyga dessa människor om socialismens nödvändighet efter 70 års reformism och speciellt efter realsocialismens bakslag? Om Kinas imperialism där ett kommunistiskt parti sitter vid makten? Om Vietnams och Kubas inriktning på väg till kapitalismen?
Finns det en förebild någonstans? Nej, inte i form av länder och unioner. Det finns bara en utväg! Klasskampen! Men vilken form kan klasskampen ta i ett land där facket springer efter kapitalisternas förtjänster?
Vi måste stå nära folkets akuta vardagliga problem som kapitalismen är skyldig till. Där man varslar och sparkar folk måste kommunisterna visa sin solidaritet och förklara vad det beror på med ett flygblad, med ett uttalande, med en aktion. Men också där kommunala, regionala och statliga myndigheter lägger ner skolan eller hälsocentralen. Där folk riskerar att förlora sitt jobb, skolan, dagis, sin bostad… där ska kommunisterna finnas på plats. Vi ska kunna mobilisera de styrkor som finns, små för närvarande, men starka i sin övertygelse om den slutgiltiga segern! Vi ska kunna leda partiet dit, där klasskampen försiggår under ytan för att lyfta upp den och visa på socialismens lösningar. Det är där, mitt i samhället, som kommunisterna kan bli arbetarklassens och folkets förtrupp med sitt personliga deltagande.
Då kan vi stärka partiet och arbetarklassen i kampen för socialismen.
Panos
