Sverige och NATO: en långvarig love story

KRÖNIKA ”En längre tid av kärleksförhållande leder till bröllop” ‒ ungefär så sa vid nåt tillfälle den gamle diplomaten Hans Blix om förhållandet mellan NATO och Sverige.

Sveriges kärleksaffär med NATO startar 1952 när Tage Erlander, Sveriges dåvarande premiärminister åkte på en ”privat” resa till USA. Han träffade den US-amerikanske presidenten Harry Trumman och ”privat” undertecknade de ett samarbetsavtal som hölls hemligt för svenska folket. Sverige fick moderna vapen och NATO fick en pålitlig informatör nära Sovjetunionen.

På pappret var man neutral, men man spionerade för NATO mot Sovjetunionen under hela ”kalla” kriget. När Sovjetunionen inte fanns längre så uppfann Sveriges borgarklass nya förevändningar för att närma sig NAT0. Antingen var det terrorismens bekämpande eller Rysslands aggression.

Sverige deltog i övningar, deltog i krig i Afghanistan, i Kosovo, i Libyen, i Irak och fortsätter med det. Sverige sitter med när NATO sammanträder och 2014 undertecknades samförståndsavtalet om värdlandsstöd.

Den långvariga kärleken blev ännu intensivare när Ryssland invaderade Ukraina, och nu närmar sig bröllopet. Alla politiska partier som sitter i riksdag är för medlemskap i NATO. Vänsterpartiet ville ha folkomröstning, något som direkt avfärdades. Det finns hemligheter, sa statsministern, som folk inte får veta. Vad är det för hemligheter? Vad känner regeringen till som vi vanliga inte får veta? I vilket fall skulle V acceptera resultatet om folket sa ja till NATO, sa deras ledare. Skulle då mordmaskinen bli en vit fredsduva bara för att folket sa ja till NATO?

Jag minns folkomröstningen i Danmark när folk sa nej till EU och landets borgarklass körde om processen tills den fick det resultat den ville ha. Likaså franska folkets nej till EU som blev ett ja i smyg, SYRIZA:s folkomröstning i Grekland där folk sa nej till krispaketet och där regeringen ändrade det till ja.

Ska man lita på borgarklassen och dess beslut? Absolut inte!

SKP har sagt nej till NATO:s mördarmaskin och menar det. Vi säger nej till Sveriges inblandning i krig och elände.

Vi säger nej till att våra ungdomar ska skickas till slakt nånstans i världen för borgarklassens intresse.

Nej till att svenska vapen och soldater ska mörda och förstöra människors liv!

Ja till fred, ja till liv, ja till socialismen som garanterar allt detta!

Panos Alepliotis

 

En tanke på “Sverige och NATO: en långvarig love story

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.