PARTIET I förra veckan intervjuades partiets ordförande Andreas Sörensen av den arabisk-språkiga nyhetsportalen Aktarr. Intervjun är tidigare publicerad på deras hemsida och med tillstånd publicerar vi nu en översättning till svenska.
Aktarr-teamet träffade Andreas Sörensen, ordförande för Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och bad honom kommentera den politiska situationen i Sverige, vad man kan göra för att stå upp mot den allt starkare högern som skrämmer invandrare och flyktingar och varför hans parti vägrar att bilda en allians med Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna.
Skiftet mot extremhögern
Vi bad Andreas kommentera det tydliga skiftet mot höger i svensk politik idag, särskilt i frågor om migration och asyl. Han inledde med att säga att i hela världen, inte bara i Sverige, så har vänsterpartier marginaliserats medan högerpartiernas makt fortsatt öka. Det förklarar han på tre sätt:
För det första så har vänsterpartierna dragit sig tillbaka eftersom de accepterat kapitalismens logik. De har accepterat kriser var tionde år, normaliseringen av arbetslösheten och så vidare. Detta har inneburit att de inte kan stå vid människors sida längre. Människorna, som ser att arbetslösheten ökar, sjukvården och utbildningen försämras och som tidigare sökt lösningar vänsterut är trötta på detta och söker lösningar på annat håll.
För det andra så har arbetarklassen delats upp mellan de som söker lösningar från vänster och de som söker dem från höger. Andreas menar att mer forskning måste göras om vilka delar av arbetarklassen som stödjer högern.
För det tredje så får högern ett stort stöd av kapitalet. Tidigare spelade socialdemokraterna rollen som ”medlare” mellan arbetarklassen och kapitalismen. Man upprätthöll den kapitalistiska strukturen och undvek revolution och gav smulor till arbetarklassen för att hålla dem lugna. Idag har kapitalisterna hittat ett sätt att medla på högerkanten och behöver inte längre socialdemokraterna. Därför framställs också invandrarna som fiender och inte kapitalisterna och det gör att de enkelt kan montera ner arbetarnas rättigheter.
Vad ska man göra?
Vi frågade Andreas vad man egentligen ska göra för att stå emot högern? Är det rimligt att sitta och vänta på att arbetarklassens ”klassmedvetenhet” ska uppstå?
Andreas ser frågan som komplex och samtidigt kopplad till hur kapitalet fungerar. Han gav oss ett exempel från när Sverige öppnade sina dörrar för att ta emot framför allt syriska flyktingar 2015 för att sedan stänga gränserna och skärpa rutinerna.
Andreas säger att anledningen till att de öppnade dörren från början var att de behövde fylla på den så kallade ”industriella reservarmén”, vilket innebär att ju fler arbetslösa arbetare som kan skapas, desto fler alternativ har arbetsgivaren när han eller hon ska anställa arbetare. Då behöver man inte höja lönerna eller förmånerna. Nu har de tillräckligt hög arbetslöshet och de har därför stängt dörren för invandring och asyl.
Och lösningen?
Den säger Andreas finns i att organisera sig: på jobbet och i samhället. Han gav ett exempel och lyfte reaktionerna på högerextremisten Paludan. Andreas menar att det han håller på med på alla sätt är vidrigt och man måste stå upp mot honom, men svaren på hans provokationer är politiskt improduktiva.
Alla arbetare i Sverige måste förstå att deras problem är desamma. När utbildningen och sjukvården blir sämre skadas alla, oavsett ursprung.
Vem ska organisera människor mot rasism?
Vi frågade Andreas vem som ska organisera människorna för att få dem att förstå att deras fiende är kapitalisterna, inte invandrarna eller flyktingarna. Ni är fortfarande ett litet parti jämfört med resten av partierna. Vem ska göra det?
Andreas svarade att vi är fortfarande små men vi kommer att bli större. De partier som finns har inga lösningar. Kapitalismen tillåter inga lösningar på rasismen, utan den behöver den för att fortsätta existera. Det är därför som varje parti, fackförening eller organisation som vill behålla kapitalismen inte kan ha någon lösning på rasismen. Rasismen kommer att existera så länge kapitalismen existerar, eftersom de behöver rasismen och behöver elda på den.
De enda som har en lösning på rasismen är de revolutionära partierna som vill förändra hela det kapitalistiska systemet och inte leva med det.
Valet är en propagandakampanj!
För Andreas är kapitalistisk demokrati ingen riktig demokrati. Deras deltagande i lokala och parlamentariska val beror inte på att de vill bli ett parlamentariskt parti, utan på att de vill använda valen som ett sätt att berätta för människor att de finns och lära dem om revolutionen och förändringen som de vill uppnå genom socialismen.
Andreas menar därför att hans parti inte kan acceptera att finnas inom en kapitalistisk ram. I så fall skulle det inte finnas någon anledning för hans parti att existera. De kan inte acceptera att tusentals människor varje dag dör av sjukdomar som går att bota eller att människor dör i krig som utlösts av några fås intressen.
Därför är det viktigt att vara tydlig när man pratar om partiet, menar Andreas. De strävar inte efter att vara ett parlamentariskt parti, utan att vara ett revolutionärt parti som agerar i parlamenten och söker socialism genom revolution.
När vi påpekade för Andreas att de använde val som en ”PR-kampanj” skrattade han och ansåg att det var orättvist mot dem, men att det kunde tjäna som illustration!
Fler poliser och militärer
När vi diskuterade med Andreas frågade vi honom om arméns och polisens ökade finansiering och större antal var kopplade till regeringens försök att undkomma de problem man står inför. Det höll han med om och menade att situationen var likadan i hela den kapitalistiska världen och det var inget nytt.
Vi frågade honom om varför regeringen inte kunde använda dessa pengar för allmänhetens bästa, såsom för skolbyggen och sjukvård. Han svarade med att parafrasera Lenin: ”Om de gör det, så vore de inte kapitalister”. Det är kapitalismens själva logik.
För Andreas är det denna logik som leder till krig och konflikter. Det är den som ligger bakom vad som hände i Syrien och vad som händer i Ukraina. Kapitalismen kan inte fungera utan denna logik.
Vänstern skäller bara och biter inte
Vi fortsatte och frågade Andreas varför hans parti inte samarbetar med andra partier för att bygga en stark allians, såsom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Han förklarade att om de skapar en sån allians så kommer de att överge sin revolutionära sak och behöva anpassa sig till en politik som inte förändrar människors liv, vilket kommer innebära att ännu fler människor kommer att förlora hoppet om förändring. Andreas menar att socialdemokratin är en del av kapitalismen och den kan inte vända sig mot den eller ta bort dess brister.
Andreas förklarade denna punkt i detalj med att säga: Om vi tar Vänsterpartiet som exempel, så kan vi se att det är ett av partierna som ursäktar det kapitalistiska systemets existens. När Socialdemokraterna angrep strejkrätten deklarerade Vänsterpartiet att man inte kommer tillåta det och hotade med att fälla den socialdemokratiska regeringen. Socialdemokraterna angrep strejkrätten och när det kom till kritan höll Vänsterpartiet med. SKP kan däremot inte acceptera ett slut på strejkrätten.
Därefter började den socialdemokratiska regeringen att montera ner arbetarnas säkerhet. Vänsterpartiet hotade även denna gång med att inte stödja regeringen och fälla den om förändringarna gick igenom. Därefter backade de och sa: ”Vi kommer att acceptera det som de fackliga ledarna accepterar.”
Sörensen tillade att Vänsterpartiet spelar en negativ roll för väljarna. Missnöjda väljare går från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet eftersom de inte längre känner i igen sig i Socialdemokraternas politik. I själva verket blir de lurade eftersom Vänsterpartiet stödjer Socialdemokraterna och kapitalismen!
Andreas menar att Vänsterpartiet är som en ”liten hund som skäller mycket utan att bita” och säger att kapitalisterna vill behålla Socialdemokraterna vid makten eftersom de knappast bekämpar kapitalismen, utan håller arbetare på mattan, kontrollerar fackföreningarna och bara ger en illusion av att vara ett alternativ.
Hur är det med vänsterväljarna?
Det är inte de som väljer Vänsterpartiet som är skyldiga, menar Andreas. De går och röstar och är övertygade om att de som de röstar på kommer att representera dem mot det styrande etablissemanget. Men det händer aldrig, så väljarna blir i slutändan frustrerade.
Vi frågade Andreas om dessa väljares öde: Kommer de att gå och rösta på kommunisterna som den radikala vänstern eller kommer de att acceptera högern som en reaktion på sin frustration?
Tyvärr finns det ingen ”automatisk” övergång vänsterut för väljarna, annars hade deras parti varit mycket större än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, säger Sörensen. Enligt hans åsikt kommer människor att fortsätta leta efter lösningar inom ramen för kapitalismen och de kommer att fortsätta att känna sig besvikna och frustrerade varje gång, tills de börjar tänka utanför kapitalismen och leta efter radikala lösningar. När de väl gjort detta kommer ingen att kunna få tillbaka dem inom ramen igen.
Andreas Sörensen till Aktarrs läsare
Andreas säger att de arbetar för att förhindra att arbetare utnyttjas av kapitalister. När vi pratar om exploatering är det inte bara extremt fattiga, såsom i Afrika, som vi pratar om, säger han. Även här i Sverige exploateras människor eftersom de arbetar för andra, som lever på deras arbete.
Det centrala i vad de vill uppnå är därför att stoppa människans exploatering av människan.
För att visa vad han menar visade Andreas oss hur liten löneandelen är i förhållande till företagens vinster: efter att löneandelen stigit från 65 procent 1870 till 85 procent 1980 så har den de senaste åren minskat igen till 65 procent. För Andreas betyder det att exploateringen ökar och fortsätter öka under alla kapitalistiska regeringar.
Andreas hoppas att den här artikel kommer göra det möjligt för arabiska läsare i Sverige att bilda sig en annan uppfattning om hur det är i Sverige och hur de ska agera för att kunna vända saker till sin fördel och en gång för alla göra slut på exploateringen.
