”Döda vita människors kläder” – kapitalismens absurda sida

UTRIKES Vi har väl alla sett uppsamlingscontainrarna utanför mataffären, där vi ska donera våra gamla kläder till förmån för de behövande i tredje världen. Konceptet bygger förstås på att vi som lever under jämförelsevis goda förhållanden ska konsumera efter bästa förmåga för att hålla hjulen snurrande,  och sedan göra oss av med våra kläder för någon ny modenyck.

Som kapitalets köpboskap ska vi döva vårt dåliga samvete för miljön och för människor som har det mycket sämre och lägga våra gamla kläder i behållaren.  Att konsumera vettigare är svårt, dels eftersom vi dränks av föreställningar om hur man ”ska” se ut och klä sig, och dels eftersom de plagg vi har råd med är av dålig kvalité och snabbt blir fula och slitna.

Så därför blir resultatet en bisarr produktresa för kläder som ofta produceras av hårt arbetande och brutalt utsugna människor i exempelvis Asien och Afrika, under förhållanden som är skadliga både för arbetarna och miljön: resterna av deras slit återbördas till dem som välgörenhet när de har tjänat ut för oss.

Hur sjukt systemet är blir ännu mer tydligt när det visar sig att de utslitna kläderna inte ges till behövande, utan köps upp av entreprenörer i fattiga delar av världen – de vill sälja plaggen med profit. Resultatet är att gigantiska sopberg som består av det som ratas även för second hand-försäljningen växer till sig, exempelvis på Ghanas kust.

Kläderna kommer från lågpriskedjor och säljs i balar som köps ogranskade – förhoppningen är att ett par märkesplagg ska göra inköpet värt kostnaden. Stora strandsträckor i Ghana ser nu ut som soptippar och hela eländet kallas ”döda vita människors kläder”, den nya formen av miljöförstöring. 

 

En tanke på “”Döda vita människors kläder” – kapitalismens absurda sida

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.