UTRIKES Den 7 oktober fyllde Rysslands president Vladimir Putin 70 år. Medan många ledares stöd till Putin är mer eller mindre förväntat verkar Sydafrikas positiva förhållande till Ryssland mer gåtfullt. Hur kom det sig att Sydafrikas president har blivit en av Vladimir Putins största anhängare?
Som ryska medier berättar gratulerade en rad världsledare Putin på födelsedagen: Vitrysslands president Lukasjenko, Kirgizistans president Sadyr Zjaparov, Turkiets ledare Recep Tayyip Erdoğan, Kazachstans tidigare president Nursultan Nazarbajev och Sydafrikas socialdemokratiske president Cyril Ramaphosa.
Sydafrika fick sin självständighet 1961 efter att ha varit en brittisk koloni i över ett århundrade. Landets första regering var emellertid inte progressiv utan högerextremistisk och införde apartheid, alltså rasåtskillnadspolitiken.
Mot regeringens rasistiska politik kämpade Sydafrikas kommunistiska partiet (SAKP) i en allians med African National Congress (ANC), ett socialdemokratiskt parti som var med i Socialistinternationalen. Sovjet hjälpte också till med militärt, finansiellt och tekniskt stöd till SAKP och ANC i deras kamp för dugliga levnadsvillkor och jämlikhet mellan raser. Det var delvis tack vare Sovjet som demokratiska krafter i Sydafrika segrade och avskaffade apartheid 1994.
Västerländska journalister antar ofta att Ramaphosa stöder Putin för att betala tillbaka en skuld för Sovjets stöd i Sydafrikas kamp mot apartheid.
Stora ekonomiska intressen
Denna förklaring tar dock inte hänsyn till de radikala förändringarna som har präglat både den ryska regeringen och sydafrikanska ANC sedan 1980-talet. Som bekant förvandlades Sovjets socialistiska ekonomi till en oligarkisk diktatur genom massprivatisering som Gorbatjov och Jeltsin bedrev på 1980- och 1990-talet. Också i Sydafrika inträffades en kontrarevolution. På 1990-talet avsade ANC sig marxismen-leninismen och vände sig till nyliberala reformer och ”blandekonomi.” Än en gång visade det sig att socialdemokratin inte representerar folkets, utan kapitalets intressen. Viss kritik har lyfts av de sydafrikanska kommunisterna men man har inte brutit alliansen med ANC.
Samtidigt började Sydafrikas socialdemokratiska regering söka möjligheter att utöka sitt kapital internationellt. Avskräckt av USA:s interventioner i Irak, Somalia, Jugoslavien, Libyen, Syrien, Jemen och andra närliggande länder vände sig ANC till Ryssland istället. 2006 besökte Putin Kapstaden, där han skrev under ett avtal om ”vänskap och ekonomisk partnerskap” tillsammans med den dåvarande sydafrikanske ledaren Thabo Mbeki.
Sedan dess har Ryssland satsat tiotals miljarder kronor på Sydafrika, medan det afrikanska landet har blivit alltmer beroende av ryskt kapital. Kopplingar mellan de två ländernas storföretagare stärktes ännu mer när Sydafrika anslöt sig till den politisk-ekonomiska blocken BRICS 2010.
Den sydafrikanska regeringens lojalitet till Putin är alltså baserad inte på en allians mellan ”socialistiska” länder utan på ett samarbete mellan de två ländernas ekonomiska eliter till kapitalets fördel.
Perry Young
