KRÖNIKA När ett nytt år börjar brukar man bland annat önska fred på jorden, och slut på krig och aggressioner. Under det år som snart är förbi har vi sett kriget att härja mitt i Europa, och det var länge sedan något sådant hände. Kriget närmar sig oss.
Krigsvintern är redan här och det gäller alla folk i Europa och i världen. Det här kriget betalas dyrt av oss alla, medan kapitalet är berusat av vinstglädjen som kommer med kriget.
Ändå tänker jag, vilket fint namn att heta, att uppkallas efter freden. På gammal grekiska heter det Eirene (som blir Irini på nygrekiska och Irene på på svenska). Freden var enligt mytologin en gudinna, dotter till Zeus och Themis, rättvisan. Hon var också syster till Dike, den moraliska rättvisan och Eunomia, lagens och rättsprocessens gudinna.
Eirene, Themis, Dike och Eunomia är alltså kvinnonamn på både gammal och modern grekiska, och just freden har lånats som namn till många andra språk. Kristendomens försök ta bort alla gamla namn, förstöra alla gamla monument och heliga platser som hänvisade till de gamla religionerna lyckades inte när det gäller Freden. Hon lät sig inte suddas bort.
Inte så konstigt att det är ett kvinnonamn. Kvinnor ser sina män och söner dra ut i krig och kvinnor är mera engagerade för fred. Men vilken fred? Fred under alla omständigheter?
En fred med kniven mot strupen? En påtvingad fred? En fred som är en kompromiss?
Krig och fred har ett klassinnehåll
Vi har upplevt att deras fred, kapitalisternas fred, alltid är en provisorisk fred. Deras krig är en fortsättning på deras fred, som Brecht uttrycker det. Och deras fred är en fortsättning på deras krig. Det är inte folken som bestämmer om att gå ut i krig, och inte heller om att sluta fred. Det är kapitalets vinstbehov som bestämmer om det blir krig eller fred. Krig och fred under kapitalismen sker under förutsättning att utsugningen fortsätter. Om folken hade bestämt, då hade man krävt att utsugning skulle ta slut samtidigt som man sluter fred. Både krig och fred har ett klassinnehåll.
Det arbetande folket som absolut vill leva under fredsförhållanden kan inte vara onyanserat om vad som gäller både under freds- och krigstid. Kriget måste sluta, liksom dödandet och hatet, vi måste sluta förstå kapitalisternas krigsorsaker – men då måste vi också tänka på om det ska vara en kapitalistisk fred som följer. För i så fall önskar man en provisorisk fred som redan bär krigets frö inom sig på nytt. Slutet på alla krig kan komma först när världen blir socialistisk.
Fram till dess måste varje folk kämpa för socialismen i sitt eget land. De måste hindra att alla länders kapitalister och regeringar blandar sig i kriget genom att skicka militärhjälp och bli en del av striderna. Att ropa efter fred utan innehåll och utan klassperspektiv förstärker inte freden.
Om jag får önska ett slut på kriget och fred för det nya året, då vill jag i min önskan lägga till att socialismen samtidigt måste segra, för att skapa en verklig fred för alla folk som idag upplever krig och alla som försöker klara sig under krigsvintern.
Gott Nytt år!
Panos Alepliotis
Gott Nytt År Panos!