UTRIKES, FACKLIGT Torsdagen 23 mars var ytterligare en dag för strejk och massiva demonstrationer i Frankrike. I flera städer slog polisen till hårt mot demonstranterna när miljontals människor samlades på gator och torg.
Media skriver om att ”demonstrationerna urartade” och att demonstranter kastade gatstenar och flaskor mot kravallpolis och Le Monde rapporterar om över hundra bränder i de sopor som ligger i drivor på gatorna i Paris pga strejken. Dessutom brändes rådhusets dörr ner i Bordeaux – och alltsammans anklagar inrikesministern Darmanin genast ”den yttersta vänsterns förstörare” för.
Att lägga fokus på slagsmålen och de våldsamma element som naturligtvis också deltar i demonstrationerna är ett bekvämt sätt att framställa den massiva arbetarprotesten som en brutal mobb ledd av huliganer. Detta trots att även borgerliga media nu medger att det också finns en annan sida av saken: den franska kravallpolisen, särskilt bataljonen Brav-M, har avslöjats som våldsbenägna blodhundar i en hemlig ljudinspelning. Det talas om att spräcka skallar och bryta ben, och hoten haglar mellan smällarna.
I rapporteringen får vi inte låta den grundläggande arbetarprotesten skymmas bort. De tiotusentals arbetare som CGT-facket samlade vid Bastiljen under torsdagen var inte ute efter att bränna sopor eller rådhusdörrar och kasta sten på poliser. Inte heller drog de runt i ”vilda mobbar” för att få utlopp för sin förstörelselusta.
De var ute efter att föra en kamp för arbetarklassens livsvillkor och mobilisera mot beslutet om en höjd penisonsålder, och mot det totalt anti-demokratiska sätt på vilket det drivits igenom för att säkra fåtalets profiter. De var också där för att höra det grekiska kommunistpartiets KKE generalsekreterare Koutsoumbas, som applåderades efter att han talat om solidaritet mellan de grekiska och franska arbetarna, och om en gemensam kamp mot monopol, företagsgrupper och anti-folkliga regeringar i hela Europa.
