INRIKES Inför kvinnodagen den 8 mars kan det vara läge att tänka på att vi idag i Sverige har långt till en jämlik och fungerande sjukvård för både kvinnor och män. Aftonbladet rapporterar idag om en kvinna som sökte vård för svår PDMS – premenstruellt dysforiskt syndrom, som leder till bland annat ångest och oro, humörsvängningar, nedstämdhet samt brist på energi och överdriven trötthet.
Symptomet drabbar förstås bara kvinnor, som alltså på grund av hormonsvängningar kastas mellan olika fysiska och psykiska symptom. När kvinnan på uppmaning av vårdcentralen skrivit en egenremiss till Västra Götalandsregionens gynekologimottagning uppmanades hon att vänta på att få en eventuell tid, och att under tiden titta på några Instagramkonton som fokuserar på fertilitetsförståelse, holistisk och kinesisk medicin.
”Jag känner mig arg på systemet”, säger kvinnan som ville ha hjälp med att hitta andra metoder än det som vanligen erbjuds: SSRI-preparat, preventivmedel och vätskedrivande läkemedel. Kanske kostomläggning skulle kunna var ett stöd?
Men istället uppmanades hon alltså mer eller mindre att googla sina symptom och hitta hjälp på nätet. Mottagningen som är skyldig till bemötandet ber om ursäkt – men nog är det märkligt att ryggmärgsreaktionen är att inte ta specifika kvinnosjukdomar på allvar och tycka att de kan hanteras utanför sjukvården?
