INRIKES Pensionsbolaget Alecta förlorade omkring 20 miljarder kronor när tre banker som man investerat i drogs med i bankkrisen i USA. Man försökte prata bort det hela som en oviktig förlust, men det går inte att komma bort från det faktum att en gigantisk pengasumma är försvunnen, pengar som sparats av vanliga människor för kommande pensioner.
Och förlusten är faktiskt betydligt större än så, eftersom de försvunna pengarna inte kommer att generera den ränta på ränta som man räknat med. Olika sparargrupper kommer att drabbas olika – men likafullt kommer i slutändan vanliga människor att betala för spekulationen med deras pengar.
I ett pressmeddelande sägs idag att Alectas vd Magnus Billing avgår. Även om det lindas in i fina ord är det tydligt att han får gå för att det ska se ut som om bolaget bättrar sig. Något som naturligtvis är omöjligt i ett system där våra pensionspengar till sista kronan är investerade i kapitalistiska företag – det handlar bara om att vara duktig på att förutse de olika företagens konkurrenskraft.
Billing var kanske inte tillräckligt duktig, men till skillnad från pensionsspararna klarar han sig alldeles utmärkt: förra året fick han 6,7 miljoner i ersättning totalt. På ett enda år fick han alltså motsvarande runt 20 års total pension för en vanlig människa som låt oss anta har 25 000 kronor i pension före skatt. Det lönar sig att vara även en misslyckad investerare.
Magnus Billing får dessutom ca 10 miljoner i fallskärm, en tidig pension med andra ord. Mycket prat om att jaga bidragsfusk på 18 miljarder, här är det en motsvarande summa som spelats bort av våra pengar, men inga brott har begåtts?
När pensionssystemet är så svagt att det bygger på privat avkastning, som är beroende av att en risk tas – blir det tråkigt för systemet när risken inträffar. Vill vi verkligen ha den här risken inbyggd i systemet?