KRÖNIKA I USA – de fria folkens högborg – har en våg av antiprogressiva lagar stiftats. Förbud höger och vänster mot kvinnors och transpersoners rätt till liv; abort förbjuds och på CPAC annonseras att ”transgenderismen” (den ideologiska tendensen?) måste bekämpas i alla USA:s samhällsskikt. Det vi ser är inte bara den genocida borgarens illvilja gentemot kvinnor och normbrytare, ickemän – utan en barbarisk skenmanöver för att få folket att protestera mot patriarkatet i sin vilja att få leva som de är istället för att protestera mot kapitalets inkompetens.
Den här metoden kan ses världen över och är central i alla frågor. Låter vi någon annan fråga komma för klassfrågan, så kommer vi att deklarera framgång vid minsta eftergift. Kapitalet vet detta, så vår kamp måste nödvändigtvis vara grundad i klassfrågan och sätta den först. Varför säger jag då detta? Jo, för att de delstater i USA som mest aktivt förtrycker kvinnors, transpersoners och barns rättigheter till ett liv i värdighet eller ett liv överhuvudtaget är just de delstater som är mest ekonomiskt eftersatta. De mest extrema av dessa lagar stiftas i delstater där vattnet inte bara har höga blyhalter, utan dessutom rinner i blyrör! Där vattnet rinner brunt! Delstater där utbildningsnivån ligger lägst i hela landet. Delstater som byggt ”cop city” : en miljarddyr låtsasstad där den inkompetenta polisen kan leka hjälte och öva upp sin pricksäkerhet i stadsmiljö! Och delstater som åter legaliserat barnarbete och barnäktenskap…
Profit och kulturell återgång – alla frågor är klassfrågor
De här tendenserna går hand i hand, den kulturella återgången tillsammans med den ökade profiten. Den ena handen tvättar den andra, den ena oförrätten döljs med en annan. Ingen kan ju läsa allt, så det gäller att skriva mycket för att dränka det ”viktiga”. Denna metod kan även observeras i Sverige. Under pandemin beslöt man inte bara att gå med i NATO, man inskränkte strejkrätten, försämrade LAS och sänkte lönerna med åtta procent. Hundratals arbetare dör varje år i Sverige, men vi pratar om en interaktion mellan ett ryskt flyg och en amerikansk drönare, om AI:s stereotyper, om olika svenska kulturregioner, om hur forskare definierar den manliga erektionen, om sport och om Trumps utsagor. Vi är i en ekonomisk kris och behandlar matprisfrågan som en fråga om pristak eller inte, som om matpriser är en fråga skild från elfrågan, skilda från utbildningsfrågan och inte en del av den ekonomiska verkligheten. Högern gnäller om invandrare och fjäskar för imperialismens lydhundar, medan byggbolagen minskar sin bostadsproduktion i rädsla att ”det inte ska vara ekonomiskt försvarbart”.
Alla frågor är klassfrågor, och det är av högsta vikt att inga frågor behandlas separat från det, kvinnokampen utan klasskampen kan inte göra annat än att tillfälligt sätta fler kvinnor i ledningen, tills det inte längre är en lika brinnande fråga; allt för att hålla ögonen borta från klassfrågan. Då kan man slita ifrån kvinnan hennes rättigheter i den i grunden patriarkala kapitalismen. Och på samma gång får ungdomar överdosera i Jämtland på grund av illegal aktivitet, inte för att de är grovt alienerade utan hopp om ett värdigt liv och utan hopp om framtiden.
Tudor Häggberg