KRÖNIKA I den självutnämnda framtidsstaden Linköping pryder kapitalets affischer nästintill varenda busskur och torg. Det handlar om den evigt närvarande reklamen. Det som syns är det gamla vanliga, köp bil, ta nya eller samla lån, spela på kasino, köp en resa, köp ett plagg och så vidare. Det är inte enbart affischerna som tar plats, utan det har även placerats två digitala skärmar med reklam i den mest folktäta delen av innerstaden, vid trädgårdstorget.
Det är samma gamla logotyper som representerar oligarkin, de mindre och personligare företagen syns inte i stadskärnan. Inte heller får de ta plats där, de trängs undan av högre lokalhyra. Koncentrationen av kapitalet är fullt synlig men hur många stannar egentligen upp och funderar över detta? Kanske har vi vant oss för mycket vid den ständigt närvarande reklamen för att orka bry oss. Också kollektivtrafiken är ett reklamforum: den är inte gratis, men ändå finns där reklamen – till skillnad från digitala upplevelser där vi betalar för att slippa reklamen, får vi i den kommunala trafiken både betala och se reklamen!
En kall dag i februari kunde jag observera hela fyra olika resebolag göra reklam på fullstora affischer eller digitala skärmar på trädgårdstorget. Utöver detta en reklam för bilar och en annan från någon storbank. Vem har makten över det offentliga rummet, makten att påverka oss med all denna psykologiska krigföring? En kan också undra hur all denna reklam påverkar trafiksäkerheten.
På fredagar står jag med Fridays For Future utanför stadshuset och strejkar för klimatet – i framtidsstaden som glömt bort framtiden, är konkurrensen hög, där verkar affischerna outtröttligt och är belysta dygnet runt på de mest folktäta torgen och i kurerna. Klimatrörelsen är nu inne på vecka 238, men här på torget ser jag inget spår av dess effekter. Politikerna har eventuellt slumrat in i en flerårig dvala, för att vakna upp 2024 och infria det kommunala målet om ett koldioxidneutralt Linköping till 2025. För inte kan de väl vara vakna samtidigt som satsningar och reklam görs för flyget?
När jag ser budskapet i reklamen, den subversiva psykologiska normaliseringen av flyget och konsumtionen undrar jag vad vi kunde använda utrymmet till istället. Kanske uppmuntra till en kollektiv gemenskap genom statistik och lyfta fram hållbara alternativ? Eller varför inte njuta av en yta befriad från intryck – en genomskinlig glasskiva är oändligt härlig efter en lång dag av kognitiv skadegörelse på arbetslivets vägnar.
Reklamen är ett bevis för marknadens och ideernas ofrihet, ett verktyg av makt som innebär förtryck och censur av de motsatta ideerna. Enligt JCDecaux (som verkar ha monopolet över det offentliga rummet) kostar det 58,200 kr att affischera en vecka och få 900,000 “visningar” som når ut till 6 % av befolkningen i staden. Företaget klimatkompenserar för all denna konsumtionhetsande annonsering. Tänk på det fina miljöcertifierade pappret nästa gång idealen som sätts i det offentliga rummet hemsöker ditt välbefinnande.
Efter att ha skickat in ett medborgarförslag till kommunen med syftet att ta bort reklamen ur busskurerna, fick jag svaret att detta var utanför kommunens ansvarsområde. Över det privata härskar kapitalet, inte demokratin. Nu verkar det som att det offentliga rummet är privatiserat! Som om bilismen inte krävt nog av det offentliga rummet!
För att strö salt i såren kunde vi under slutet av 2022 se hur dessa reklampelare togs över av politiska partier. De vars idéer finansieras till störst grad syns mest, med en tillräckligt stor megafon överröstas massorna. Resultatet är att staden svämmar över av populistiska meddelanden och tomma slagord, diskussion och analys uteblir. Samtidigt ökar det vardagliga förtrycket i det offentliga rummet, fler kameror installeras och AI-tekniken utvecklas snabbt för att hålla koll på folket.
Kräv din rätt!
Det är hög tid att ta tillbaka det offentliga rummet! Kräv gatorna och ett reklamfritt utrymme, en existens fri från övervakning och de normer och ideal som sätts i det offentliga – för det psykologiska välbefinnandet och tillgängligheten. Ta demokratin till det offentliga rummet, ett klistermärke och ett plakat i taget. På gatan syns vi kamrater!
Robin Rotta
PS: Tipsar om boken “No Logo” av Naomi Klein för den som är intresserad av att läsa mer om kommersialiseringen av det offentliga rummet.
