UTRIKES Venezuelas Kommunistiska Parti (PCV) utstår hårda angrepp från Maduros regering för sin opposition mot nedskärningar och angrepp på arbetarnas villkor. Partiet är också landets äldsta parti och fyllde den 8 augusti 86 år. Med anledning av detta publicerade partiet ett uttalande, som Riktpunkt översatt och publicerat i sin helhet nedan.
För 86 år sedan beslutade venezuelanska kommunister att inleda kampen mot kapitalistisk exploatering och att göra den nationella befrielsen och socialismen till våra smål. En dag som denna, den 8 augusti 1937, höll Venezuelas Kommunistiska Parti (PCV) sin första nationella konferens, kulmen på grundandet av PCV, vilket började den 5 mars 1931 med skapandet av den första kommunistiska organisationen i landet.
Konferensen – som hölls i Maracay i delstaten Aragua – beslutade att omgruppera kommunisterna som fram till dess hade arbetat i separata organisationer för att konfrontera den nationella situationen med sitt eget program och propaganda, samt att upprätthålla nära kopplingar till kampen med de växande massorganisationerna för den venezuelanska proletariatet. Konferensen bekräftade PCV:s marxistisk-leninistiska karaktär, som från och med då strukturerades på nationell nivå under en ledning som styrdes av principerna för demokratisk centralism och medveten disciplin.
PCV:s första nationella konferens var också en uppvisning av mod: den ägde rum under sträng hemlighet och inom en konstitutionell ram som förföljde kommunistisk organisering och propaganda. Repressionen underminerade dock inte övertygelsen hos de män och kvinnor som var fast beslutna att ge den venezuelanska arbetarklassen och den fattiga bondebefolkningen ett politiskt instrument för den organiserade kampen för deras intressen och mot den imperialistiska dominansen.
Sedan dess har Venezuelas Kommunistiska Parti stått sida vid sida med stadens och landsbygdens arbetande människor. I nästan ett århundrade har vårt arbete spelat en oförglömlig roll i de förtrycktas majoriteternas kamper. En av symbolerna för revolutionär fasthet och kommunistisk värdighet är kamrat Alberto Lovera, som vi också firar idag, den 8 augusti 2023, på hundraårsdagen av hans födelse.
Kamrat Alberto Lovera gick med i Venezuelas Kommunistiska Partis led när han bara var 17 år gammal. Under den pro-imperialistiska diktaturen under Marcos Pérez Jiménez fängslades han, torterades och förvisades från Venezuela. Mellan 1957 och 1958 spelade han en viktig roll i den patriotiska juntan och var en av organisatörerna av PCV:s hemliga aktiviteter. Han tjänstgjorde också som regional politisk sekreterare för PCV i Caracas, Zulia och Lara. Lovera spelade en grundläggande roll i att organisera fackföreningar och bondeorganisationer, liksom de första brigaderna för försvar av den medvetna arbetar- och fackföreningsrörelsen som slogs mot Acción Democráticas beväpnade band i början av 1960-talet.
Inför förföljelse, repression och de folk- och arbetarfientliga åtgärder som tillämpades av Rómulo Betancourts och Raúl Leonis regeringar, antog det kommunistiska partiet linjen med väpnad kamp och utnämnde Alberto Lovera till politisk-militär sekreterare, där han tjänstgjorde som politisk länk mellan partiet, den nationella befrielsefronten och de väpnade styrkorna för nationell befrielse, samt med patriotiska sektorer av de väpnade styrkorna som motsatte sig Punto Fijo-regimen.
Den 18 oktober 1965, med finansiering och under ledning av CIA och kubanska terrorister i exil i Venezuela, kidnappades Lovera och torterades grymt i en vecka, tills han slutligen avled. Hans lemlästade kropp bands fast med en hacka och en kedja runt halsen och kastades i havet. Några dagar senare hittades han i en fiskares nät på stränderna i Lechería, Anzoátegui.
Mordet på Alberto Lovera representerar de reaktionära klassernas desperata försök att tysta folkets röst; men som folkets sångare, Ali Primera, sa, hans ”skrik hörs alltid / revolutionärt skrik” (”grito grito se escucha siempre/ grito revolucionario”). Idag, när den styrande ledningen försöker storma Venezuelas Kommunistiska Parti, iscensätta en ny och skamlig episod i landets historia av anti-kommunism, bekräftar vi i PCV och JCV vår lojalitet gentemot det venezuelanska folkets kamp och strävanden; vår anti-imperialistiska kallelse och vårt fasta åtagande för en genuin socialistisk revolution som kommer att sätta stopp för kapitalets tyranni. Ingenting och ingen kommer att avvika oss från denna väg: arbetande människor kommer att segra!
Vi fortsätter att visa vårt ansikte!
Inget kan förstöra det kommunistiska partiet!
PCV kommer aldrig att kapitulera! Det är ett kommunistparti med en lång tradition av att överleva diktaturer. Det överlevde och stod emot Juan Vicente Gomez diktatur på 30-talet, det överlevde och stod emot Marcos Perez Jimenez fascistregim på 50-talet, det överlevde och stod emot under förbud under perioden med den pseudodemokratiska fjärde republiken på 1960- och 1970-talet och det kommer att stå emot och överleva Maduros regim.