UTRIKES Katastrofnyheterna från Palestina halkar ner från medias topp-placeringar – det pågår visserligen ett folkmord, men det har mist sin akuta sprängstoffsverkan. Och ändå presenteras fakta som borde få vem som helst att reagera med fasa. Det är viktigare än någonsin att fortsätta rapporteringen!
Ett exempel att lyfta fram är Svenska Dagbladets intervju med Raji Sourani, som sedan 90-talet lett människorättsorganisationen PCHR i staden Gaza. Idag befinner han sig i Kairo, dit han på tredje försöket lyckades ta sig med sin familj, med livet som insats sedan Israel bombat vad de kallade för ”säkra flyktvägar”. Hans personliga upplevelser i Gaza borde fungera som en väckarklocka för den som fortfarande tror att Israels krig där på något som helst sätt kan försvaras.
Ingen kan beskylla Sourani för att vara islamist eller ens särskilt radikal hur man än väljer att definiera det – han har fått de borgerliga staternas välvilja och stora priser för sitt arbete och sin välgörenhet. Och ändå är det han säger det mest kraftfulla fördömandet av Israels krig, och därmed också av den västliga imperialismens politik av att låta det pågå, som vi kan få läsa.
– För första gången kan vi egentligen inte överblicka vad som händer, säger han och menar att hans organisation inte längre mäktar med att skaffa sig en sammanfattning av det fruktansvärda våld som pågår.
Han menar också att dödssiffrorna, som ofta ifrågasätts eftersom de kommer från Hamas, är betydligt större än vad som anges. Hamas rapporterar runt 19 000 döda i Israels anfall hittills, men Sourani tror att det kan handla om över 30 000 människor. Döda blir liggande på gatorna och räknas aldrig, de ligger under berg av rasmassor efter bombade hus och ingen får ens försöka att hitta dem. Han säger att 70 procent av norra Gaza är förött – och det är ett ord som står för exakt vad det säger: inget finns kvar, inte ens asfalten på gatorna,
Dödandet följer vad Sourani kallar för Dahiya-doktrinen – ett tillvägagångssätt som utformades av den israeliske generalen Gadi Eizenkot, och vars innebörd är att Israel ska svara på varje attack med oproportionerligt våld som orsakar ofantlig skada och förödelse.
Han säger att Israel nu ägnar sig åt något annat än att ta itu med palestinskt motstånd. De är inte ute efter Hamas eller Islamiska Jihad. Han säger det inte rent ut, men det är är tydligt att han menar att man är ute efter att eliminera palestinierna som stat, som kultur och kanske som folk.
