FACKLIGT Det mullrar på Sveriges byggarbetsplatser, skriver Byggnads. Byggandet har avstannat i och med krisen och tusentals byggarbetare riskerar att stå utan jobb om det fortsätter. Därför startar Byggnads en namninsamling för att beveka regeringen.
Inför bleka framtidsutsikter är det naturligt och viktigt att arbetare reagerar och protesterar. Ingen annan kommer att göra det åt dem och det är viktigt att röra på sig – annars känner man som bekant inte sina bojor.
Bakgrunden till protesterna är att antalet nybyggnationer har minskat med 55 procent, vilket betyder att många byggnadsarbetare riskerar att stå utan byggen. I sin tur betyder det arbetslöshet, för byggmonopolen lär inte betala ut några löner utan att arbetarna kan arbeta.
För att samla in ilskan och oroligheten, men också viljan att agera och göra något, har Byggnads därför startat en namninsamling som man ska överlämna till bostadsministern Andreas Carlsson från Kristdemokraterna. Som aktion är det fullkomligt meningslöst, eftersom det överlämnar hela problemet till Andreas Carlssons moraliska kapacitet – kommer han att tycka synd om byggnadsarbetarna och se till att de får jobb? Förmodligen inte.
Det som Byggnads däremot gör är att man lägger locket på byggnadsarbetarnas ilska och vilja att agera. Genom att starta en namninsamling upprätthåller man illusionen av att man agerar, samtidigt som det är ett fullkomligt ofarligt sätt att agera. Namninsamlingen agerar alibi åt Byggnads ledning, som inte är intresserade av protester, framför allt inte som dessa i slutändan måste innebära ett ifrågasättande av fackförbundets ledning, som stillasittande ser på medan villkoren och framtidsutsikterna grusas.
