KLIMAT, MILJÖ På det nordiska sommarlägret för kommunistpartierna i Sverige, Norge och Danmark avhandlades många intressanta frågor – bland annat höll ordföranden för danska DKP, Rikke G.F. Carlsson, en presentation av miljöfrågan.
En aspekt som hon betonade var att klimatrörelsens roll är att ta bort fokus från kapitalismens väsen och att tillsammans med så kallade gröna partier peka på individens insatser. Rikke Carlsen exemplifierade med CO2-utsläppen för att tydliggöra sambandet mellan miljöförstöring och kapitalism. Här sätts mål och kvoter, utifrån en frivillighetsprincip för den privatägda industrin, och resten är upp till staten och enskilda. Här finns ingen strikt lagstiftning, tidsfrist för sanering, tidsfrist för konvertering eller stängning av specifika förorenare. Privat äganderätt är helig.
Militära utsläpp av CO2 är enorma, men odefinierade – till skillnad från civil flygindustri och sjöfart
DKP:s ordförande började med att säga att hon inte kunde använda militärindustrin som exempel eftersom krig och krigsproduktion på global nivå har utelämnats från CO2-räkenskaperna. De är de största förorenarna på vår planet – men vi känner inte till de exakta siffrorna. Även ”vänstern” och klimatrörelsen har accepterat denna utgångspunkt, eftersom de godtar att krig verkar vara ett nödvändigt ont.
Därefter tog hon upp exempel som faktiskt är tillgängliga för vår granskning. Bland annat nämnde hon att flygbränsle är skattefritt enligt Chicagokonventionen från 1944, och att forskningen samtidigt visar att flygtrafiken totalt bidrar med 4 till 5 procent av den totala växthuseffekten. Beskattning av bränslet skulle innebära mångdubbelt dyrare biljettpriser – men istället främjas en destruktiv form av turism som vi just nu ser protester mot i Spanien.
Även miljöpåverkan från sjöfarten är stor, och här fokuserade Rikke Carlsen på företagen DSV och Maersk som tjänade runt 1,6 miljarder danska kronor på sina frakter år 2008, samtidigt som notan för deras miljöförstörelse var ungefär lika stor. Men en CO2-skatt kan man inte införa, det är alla politiker överens om, eftersom man riskerar att jobben försvinner och rederierna inte vill engagera sig i någon grön agenda överhuvudtaget….
Finanskapitalet utnyttjar tredje världens länder som marknader och för produktion
En annan viktig fråga som lyftes var att det imperialistiska finanskapitalet har tagit över produktionsapparaten i underutvecklade och mindre utvecklade länder och dessutom fångat dessa länders regeringar i nya former av skuldsättning till västerländska imperialistiska låneinstitutioner och Kina. Billig arbetskraft och lättade miljökrav har gjort dessa länder till imperialismens nya jaktmarker.
Rikke Carlsen nämnde som exempel Pakistan, inklämt mellan dessa två imperialistiska block: västimperialismen och Kina. På diktat av de imperialistiska låneinstituten, särskilt IMF (som representerar ena sidan av det imperialistiska blocket, alltså USA och dess västeuropeiska allierade) har valutan devalverats massivt. Inflationen och räntorna har skjutit i höjden och dyra skatter läggs på petroleumprodukter och el, inklusive dagliga förnödenheter. Arbetslöshet och fattigdom har ökat lavinartat och drabbar arbetare, medelklass och tjänstemän, vilket gör det allt svårare för dem att hantera sina redan magra levnadsvillkor.
”Besvikelse, desperation, frustration och hopplöshet har lett till ökad kriminalitet, självmord, prostitution och tiggeri, medan hundratals och tusentals pakistanska ungdomar lämnar landet lagligt och olagligt varje år, antingen som offer för människohandel eller offer för omänskligt arbete”, sade hon. Andra länder i den så kallade tredje världen drabbas på samma sätt.
DKP-ordföranden avslutade med att säga att ”Imperialismens krav på tillväxt förorenar och det ändras inte genom att bygga vindkraftverk, solparker och elbilar, det är bara nya marknader som utvecklas och ersätter andra. Inga politiker ställer krav som riktar sig mot slöseri eller tillväxt. I gengäld fokuserar de ännu tuffare på arbetets pris och organisation för att få en större vinst. ”
Hon drog slutsatsen att kampen för klimatet är kampen för socialismen.
