FACKLIGT De skandinaviska länderna har länge stuckit ut på grund av sin höga organisationsgrad, vilken varit en förutsättning för den socialdemokratiska klassamarbetspolitiken. Organisationsgraden minskar dock, precis som överallt annars i världen.
68 procent av de svenska arbetarna och tjänstemännen är fackligt organiserade, enligt Medlingsinstitutet. Det är förmodligen den högsta organisationsgraden i hela världen – men den befinner sig samtidigt i fritt fall. På omkring 20 år har den nämligen minskat med 16 procent. Sverige är dock inte unikt, utan organisationsgraden minskar i mer eller mindre hela den kapitalistiska världen och störst är fallet i de östeuropeiska länderna. Störst minskning står Estland, Slovakien och Ungern för, där organisationsgraden minskat med omkring 70 procent under samma tidsperiod. I Estland är nu så få som fyra procent av arbetarna fackligt anslutna.
Två undantag står dock att finna. I Sydkorea har den fackliga organiseringen ökat med 17 procent och i Chile med 35 procent. Bakom den utvecklingen finns en stridbar fackföreningsrörelse; i Chile strejkade nyligen arbetarna i en koppargruva tillhörande det australiensiska monopolet BHP Billiton och i Sydkorea har läkare strejkat sedan februari, för att nämna några exempel.
Att fackföreningsrörelsen reducerats till ett redskap i kapitalets händer för att upprätthålla klassamarbetet och arbetsfreden blir mer och mer uppenbart för arbetarna, vilket också får dem att välja bort sitt medlemskap. I de länder där fackföreningarna på ett eller annat sätt kämpar, ökar också medlemskapet.
Det är dock ingen lösning för arbetarna att lämna fackföreningarna, utan det krävs en inom-facklig kamp för att ersätta ledningen och återigen göra fackföreningarna till kamporganisationer. Den socialdemokratiska dominansen inom fackföreningarna, som inneburit att de blivit redskap för kapitalet, måste brytas. Du kan läsa mer om hur kommunisterna föreslår att det ska göras i SKP:s facklig-politiska program.
